onsdag 27 februari 2008

vet inte...

Vet inte hur jag känner det idag direkt..
Känns lite som jag håller andan till nästa torsdag..

Har i alla fall bestämt mig för att hämta hem mina små tidigare på dagarna.
De håller en sysselsatt och man slipper tänka så mycket.

Sedan jag fick reda på cancern har jag gått upp 4 kg i vikt..
det är inte något jag är speciellt glad för.
Visst jag kan behöva de kilona sen.. men för tillfället känns det mer som jag har tappat kontrollen över mig själv.

Så det blir att ta tag i det... imorgon...

Konstigt att man kan vara så manisk när det gäller ens vikt.

Vaddå.. jag är ju samma person fasst i lite större förpackning.

Känner mig inte speciellt glad idag..
Känner bara denna enorma sorg...
Nu när jag inte jobbar har det liksom kommit ifatt mig..
Allt som hänt.
Allt som sagts.
Jag tillät mig själv att släppa.. släppa på det tryck som bubblar i mig..
jag grät länge...
länge..
djupt..

Men det blev bättre efteråt..
det kändes i alla fall så.

Jag känner mig ensam.
Denna kamp är min, hur gärna andra vill hjälpa så är detta ändå min egen kamp.
Det är som det är.......
Snälla högre makter..
spola fram tiden ett halvår så detta är över.

tjing

3 kommentarer:

Kristallen/Obs ny bloggadress: www.kristallens.blogg.se sa...

Nina, kampen e din, det stämmer ingen annan kan föra den men vi e många som står bredvid och stöttar så gott det går..Jag vet i bland när min karl sagt åt mig att jag e ju med dig o kämpar, visst tänker jag, men du behöver inte genomgå allt detta det e min kamp det e jag som har cancern och ingen annan...Vikten det e väl alltid problem med vikten...Sedan jag blev sjukskriven i okt har jag gått upp 10 kilo...Har inga kläder som passar längre o trivs inte längre med mig själv, de e så jobbigt de e liksom inte jag längre...Ingen annan bryr sig dom tycker bara att det e bra att jag lagt på mig så det finns nåt o ta av, o jag tror samma med dig, det e bara du själv som märker det och som du sa, det e ju fortfarande du i lite större förpackning....
Bra att dina barn håller i gång dig Nina o tiden kommer att gå fort till torsdag,även om det inte känns så....Sköt nu om dig Kram från Christel

Maria/lina sa...

hej gumman
det är bra att du låter det svälla över och bara släppa ut allt, det lättar iaf för stunden även om jag mfl förstår att det är tugnt och att vissa dagar är tyngre än andra.
Kramiz

Lollo sa...

Vi vill så gärna avlasta dig, om än aldrig så lite men vet så väl att du ändå är ensam!
Men bär med dig att vi älskar dig alldeles otroligt mycket....