Hur funkar detta egentligen.. när någon som vet eller som jag har berättat det för kommer och pratar om något..
Något som för dem är viktigt, roligt och spännande.. kör jag helt enkelt över dem med mina kommentarer om min cancer.
Alla mina tankar krestar runt detta.. stackars dem runt mig..
Men jag är så orolig.
Inga problem detta överlever jag. Det finns liksom inget alternativ...
Tusen och åter tusen obesvarade frågor kretsar just nu runt i huvudet och fyller varje skrymsle med min elaking... jag har liksom inget över.. hårddisken är full.
Bra på ett sätt... brukar vara ganska noga med att damsuga och göra fint hemma...
Idag gled jag in och såg 3 dammråttor som vinkade glatt mot mig och virvlade sedan vidare in under soffan...
i normala fall skulle jag tagit fram mitt vapen.. den stora sugen för att utplåna dessa monster..
men icke..
Jag helt enkelt vinkade tillbaka, fixade mig en kopp kaffe , drack upp den och gick sedan för att leka lite med barnen...
Det lät senare som om de hade fest under soffan... firade kanske sitt genombrott och var lyckliga för att få finnas till ännu en dag.
På ett sätt kanske det är bra att få en sån sjukdom som jag nu har... man liksom stannar till lite och kollar in vad som egentligen är viktigt....
Svaret är: att man själv mår bra.....
Resten kommer gratis bara du själv mår prima..
Nu har jag ju en kaskad med känslor som virvlar omkring i mig och är nervös som tusan... men jag vet ,,,, jag vet,,,, att jag kommer bli frisk...
Tjing
1 kommentar:
Ja, nog fan kommer du att bli frisk, dagens metoder gör underverk,.
Jag kan verkligen förstå att det tar över samtalen var sig man vill det ej, svårt att inte få yppa sina tankar till allt och alla, kan inte tala med cancer som referens men när något händer som är tungt att bära själv oavsett vad det är så verkar det bli så.
många tankar till dig Kramar i Massor
Skicka en kommentar