Bregott...

I morse hände en komisk sak..

Jag har bestämt mig för att sluta med bregott..
Jag tycker att det är så himla gott men det blir att jag äter mer mackor när jag har det hemma.

Igår lämnade jag lite kvar.. till den där sista goda korvmackan innan jag slutar.
Jag vaknade på morgonen och kände redan smaken av den goda mackan i min mun.
Med bregott på..

Min make satt vid köks bordet när jag började plocka fram ..
Vaaaaad... vaaaar är bregottet....
En sorts panik spred sig inom mig.. min sista klick , till min goda macka..
till saken hör att jag sparat precis två korvbitar så att det skulle räcka till just denna sista bregottmacka med korv på....

Svagt hörde jag någon säga att.. smöret är slut..
Vaaaad...
Jag ville ha mackor med mig till jobbet idag...

Kan ni tänka er.. min man han som ALDRIG i normala fall tar smör på mackan hade just idag bestämt sig för att han skulle ha smör på sina mackor...
Där stod jag med två korvbitar ett tomt bregottpaket.. och blev tokig.
Miiiittttt smööööörrr..... och jag som hade sparat dessa korv bitar.. varför skulle han ha mackor just idag...............
jag öppnade burken korvarna låg i och visade honom dem.. precis som om han skulle kunna trolla fram smöret...

Jag blev egentligen inte arg på honom men jag blev såååå himla besviken...
kastade in korvarna i kylskåpet och gick och satte mig för att kolla in "dora utforskaren" med min son..

Efter en stund började jag skratta...

Vad patetisk man är.. och vilken vane människa man är...

Jag gick ut i köket igen ... gav min helt ovetande man en puss ...
fixade mig en leverpastejsmacka UTAN SMÖR.... och lite kaffe.

Sen var det inte mer med det.

===================================================

Känner mig fortfarande lite nere.. men jag tar var dag som den kommer.
Konstigt att en sån här grej "cancer" kan få en må dåligt..
man mår liksom inte dåligt i kroppen.. utan det sitter i huvudet.
Hmm ... dax för lite medititaion.. det brukar hjälpa.

Idag är det fredag.. myyyyyyys.

tjing

Solig dag..

Idag har det varit kanon väder ute..
Japp... jag har varit ute hela dagen. skööönt.

Åkt runt lite var stanns och bara fixat med allt möjligt som man inte hunnit med förut.

Mår bättre idag..
Inte så sorgsen..
Men jag har inte tillåtit mig tänka så mycket iheller.

Vi har bestämt att vi ska sälja vår husvagn..
Lite mixade känslor när det gäller det, men i det stora hela så står den bara och kostar massa pengar.
Lägger hellre de pengarna på att hyra en stuga eller nåt..

Men jag kommer att sakna den...

Det är ju i alla fall lite skönt med den frihet den medför...

Men ibland får man helt enkelt inse att man måste gå vidare och kolla in vad som finns runt nästa hörn...

Inget speciellt har hänt idag..

tjing

vet inte...

Vet inte hur jag känner det idag direkt..
Känns lite som jag håller andan till nästa torsdag..

Har i alla fall bestämt mig för att hämta hem mina små tidigare på dagarna.
De håller en sysselsatt och man slipper tänka så mycket.

Sedan jag fick reda på cancern har jag gått upp 4 kg i vikt..
det är inte något jag är speciellt glad för.
Visst jag kan behöva de kilona sen.. men för tillfället känns det mer som jag har tappat kontrollen över mig själv.

Så det blir att ta tag i det... imorgon...

Konstigt att man kan vara så manisk när det gäller ens vikt.

Vaddå.. jag är ju samma person fasst i lite större förpackning.

Känner mig inte speciellt glad idag..
Känner bara denna enorma sorg...
Nu när jag inte jobbar har det liksom kommit ifatt mig..
Allt som hänt.
Allt som sagts.
Jag tillät mig själv att släppa.. släppa på det tryck som bubblar i mig..
jag grät länge...
länge..
djupt..

Men det blev bättre efteråt..
det kändes i alla fall så.

Jag känner mig ensam.
Denna kamp är min, hur gärna andra vill hjälpa så är detta ändå min egen kamp.
Det är som det är.......
Snälla högre makter..
spola fram tiden ett halvår så detta är över.

tjing

Nalle budet!!

Idag när jag gick ut för att hämta posten låg där ett litet vinrött paket i en plastpåse...
Hm.. tänkte jag .
Vad har jag nu börjat prenumerera på och fått ett erbjudande på..

Kom inte på vad det skulle vara i så fall..
men när jag läste lite mer fick jag se att det stod nallebudet på...

Paketet var inte mer än ca 8 cm långt och ca 4 cm brett...
Slet bort plasten och öppnade..

Där inne låg en liten nalle med guldvingar och tittade gulligt på mig..
Det låg ett litet, litet kort tillsammans med honom...

det stod:
"Denna nalleskyddsängel vill vi dig sända
så din sjukdom kommer att vända
Massor av kärleksfulla kramar till dig från oss.
Lena och Stefan"

Mina tårar började rinna...

Jag har nog aldrig i hela mitt liv fått en så fin gåva och precis i rätt stund..
nallen är helt underbar...

Han ska få följa med mig när jag ska in till sjukhuset "alltid"

Han är knappt 5 cm hög...

och jag är kär...

Tack du min älskade moster och stefan.....

Det går inte med ord beskriva hur varm jag känner mig innombords..
till saken hör att jag kollade runt bland mina andra nallar...

ja... jag gillar nallar... trots min ålder.

Och jag har liksom inte hittat den rätta..

Men nu kom han..
som ett brev på posten..

UNDERBART!!!!!

tjing

Ögonbryn..

Tog mig en titt på mig själv i spegeln idag...
Jag vet inte men framför mig stod en grottmänniska..
SÅÅÅÅ stora ögonbryn har jag nog aldrig haft..
Fram med verktyg...
Pincett...
Och så började kampen..
Funderade ett tag på att hämta grästrimmern för det var ingen lätt kamp...
Efter stod jag med en värkande arm, rosafärgande ögonlock med små prickar på...
Funderade då på om det egentligen varit värt besväret..
för jag såg ju värre ut nu, efter, än när jag hade buskarna där...
Efter en timme eller så såg det hyfsat ut så då vågade jag mig ner till ICA en sväng..
Pust... ingen stirrade ovanligt mycket...
I mitt stilla sinne tänkte jag.. det syns nog inte...
Tog mig en titt när jag kom hem...
Det slutade med att jag stod och skratta åt mig själv... snacka om fåfäng... ha ha ha
=============================================================

Idag damp det ner ett brev.... japp... från kirurgen..
Den 6e mars klockan 14:00..
Då... då... ...................... då.................

jaha... jag vet inte riktigt.. men vad händer då..
Jag får så klart reda på vad som kommer framöver...
Strålning 25 ggr i 5 veckor... det vet jag att det blir...
jag lär kunna köra till kalmar med förbundna ögon efter det....

Sedan då.. ...
Ja .. det får jag ju veta då.. då den 6e...
Och jag får veta mer om min elaking... aggressiv... mindre aggressiv...
cellgifter... inte cellgifter... hormoner... inte hormoner...

Jag tror att jag har haft turen att hitta min tumör i tid... alltså innan den bildat metastaser...
ibland ska man ju ha tur..
Köper mig en trisslott lite då och då... men vart är turen där...???

I alla fall...
Bara att sätta igång att läsa en bra bok och vänta... vänta vänta....

tjing

Mina barn

mina barn är så fina..
mina barn är mina..
jag älskar dem så..

de är underbara..

båda två.

Livet är ett under..

tjing

Svarta tankar

Jag är ledsen, förtvivlad, orkeslös, ångestfylld, tårögd.

Ett svart hål öppnar sig ibland under mig och jag sugs ner...

Ner i de svarta tankarna...
Tankarna om döden, tankarna om att jag kanske en dag inte finns...

De tankar som får mig ledsen och förtvivlad...
Tänk om...
tänk om det kommer mer...
Tänk om allt inte är borta....
Tänk om det spritt sig i alla fall....

Svarta mörka tankar...........
men jag vill inte dras ner i det svarta.
Jag vill hellre stanna här och tänka bra tankar.

Hålla mig flytande!!

Ibland orkar jag vara stark, framför allt utåt...
men ibland, bara ibland ...
dras jag ner i detta svarta hål.

Det är tur att jag har min glasbubbla som jag åker i...

Den håller mig flytande, framåt ,
mot nästa mål...
mot min enda önskan...

Att bli frisk!!

tjing

Tänk....

vad underbart det är att ha en egen säng..
istället för de på sjukhuset..
Ibland behöver man nog en liten putt i en annan riktning för att man ska börja uppskatta det lilla igen...

Det där lilla som man tar för givet...
Det där med att den som är frisk har många önskningar och den som är sjuk har bara en...

Det stämmer.. jag vet.

Min minsta son ligger i 40 graders feber... som på beställning...
hörrödu morsan inte trodde du väl att du skulle få vila...

Men som tur är så är vi två... och jag behövde inte anstränga mig mer än jag orkade.
_____________________________________________________________

Blommor, blommor... underbara blommor..

Min vän C var förbi samma igår med ett gigantiskt kort och en jättefin bukett och satt och prata och grät tillsammans med mig en stund.

Idag fick jag via blomsterbud en gigantiskt tulpan bukett från några kära vänner i stockholm.
Maria, lina, kenneth, johanna..... ett jättestort tack..... de orden värmde mig gott inombords.
Ni är fantastiska...

Alla andra med.. självklart ... men en blomma.... harkel... det värmer liksom lite extra..
Jag är så glad för alla sms och tankar... vet inte hur jag ska kunna tacka alla men jag är i alla fall väldigt glad över att ha alla....

tjing

hemma igen

Nu är den ute... och det var ingen pridning till lymfarna... tjohooooo...

Men tyvärr.. detta är bara början på en lång resa att bli frisk..

Jag blev överlycklig när läkaren sa till mig att de inte hittat någon spridning till lymfkörtlarna men hon tog ner mig på jorden igen..
jag trodde ju att jag skulle slippa övriga saker då... som cellgifter , strålning och annat..
MEN ICKE...
Hela proceduren ligger nu framför mig...

Men men... bara att bita i det sura äpplet..

Väntar nu på ny tid hos kirurgen för att få veta hur elak min elaking är..
och sedan vet jag mer om vilka mediciner som kommer att tas in...
Detta kommer att ta ca 2-3 veckor..
troligtvis de längsta veckorna i mitt liv...

Har för övrigt ont i min arm och käkar smärttabletter konstant...
men det tillhör kanske när man blivit av med halva tutten....
Det ser faktiskt lite komiskt ut...
Den ena är storlek C och den andra är storlek B......

Men elakingen är ju inte där så det är det ju värt...

Jag är glad men samtidigt lite nere för nu väntar ju det som skrämmer mig mest...
cellgifter.........

tjing

Nu åker jag...

Nu drar det iväg...
Har fått så många lycka till så nu måste det bara gå bra...

Saknaden efter mina små barn kommer dock att bli det tyngsta lasset att dra med sig..

Men de klarar sig..
det vet jag..
men är man hönsmamma så är man...

kramar till alla där ute från en nervös sak...

tjing

Nu ni...

Idag var det ensamt på jobb.. C hade VAB och var hemma...
Det blir liksom inte samma utan henne där..

I alla fall så runt 13 tiden idag ringde de från kirurgen och sade att de fått ett återbud...
Och gissa vem som fick ta den plasten..
Sååå underbart.... nu ska den ut.

Åker in imorgon.. opereras på onsdag... sedan vet jag inte mer

Men jag kommer troligtvis hem på torsdag.. kanske..

Känner inget... är inte ens orolig .. tror jag ..

Vet liksom inom mig att det kommer att gå kanon...

Hör av mig när jag kommer hem igen..

UTAN EN ELAKING I MIG...

tjing

Sova...

Tror att jag i mitt undermedvetna tänker mer än vad jag tror att jag tänker....

Hm.. lät lite konstigt det där..

Men för att förklara lite så har jag de senaste nätterna drömt mardrömmar..
inga rolig..
och jag behöver inte berätta vad de handlar om..
cancer..

Jag är så rädd...

tjing

Besök..

Det är skönt när man sitter och nästan somnar vid 11 tiden på förmiddagen och det plötsligt dyker upp underbara människor..
De hade kört i tre och en halv timme bara för att komma hit och hälsa på mig... lilla mig.
Min älskade pappa och min älskade chokladmamma...

Självklart bjöd jag på lite mat, kaffe massor av kramar...

Det var så skönt att ha dem här, att de kom förbi och bara var en stund.
Efter några timmar av oavbrutet pratande satte de sig i bilen igen för att köra lika länge igen hem till skåne land...

Jag blir så rörd av omtanken från dem.. det värmer verkligen i mitt hjärta.

Och vilken styrka det gav...
kärlek...
en av de starkaste känslor man kan ha...

Känner mig så ompysslad och älskad idag..
En helt fantastiskt underbar känsla..

tjing

standard fredag...

En fredag.. denna underbara dag.
Sista dagen på veckans jobb..
Första dagen på en helg..
C skulle få besök så det skulle kanske inte bli något med VÅR fredag...

Men så ringde telefonen... -- vad gör ni? har ni käkat?
- Nej vi har inte ätit....
- Ska vi ta det där vi pratade om idag på dan.....

Sagt och gjort.. C stoppade in sitt besök i bilen åkte och köpte lite grejer och kom till oss med sin kära mor..
Det blev tacos... gott...
Och så rödvin förståss...
Jag gillar verkligen C:s mamma.. hon är .. cool...... ja helt enkelt cool..

C:s dotter E är så underbar.. synd att hon inte förstår det själv bara. Hon har verkligen en speciell plats i mitt hjärta...

När klockan närmade sig tolv drog spökena hem...
Och jag kom på att jag inte duschat efter jobbet.. och så hade jag ju köpt den där hårfärgen som jag skulle testa...
jaha.. det var bara att kleta i smeten och låta den sitta i 30 min... sedan vart det in i det våta...
Och jag nästan somnade sittandes vid köksbordet med massor av klet i håret..
men jag min envisa nöt skulle ju tvunget göra detta mitt i natten... jag var färdig vid 1 tiden...
Och hår färgen ... ja.. det hade ju inte skett en större förändring.. men det vart väl ok..

Det blev lite efter rapport idag.. men jag skriver lite senare ikväll igen..

tjing

Upp.. ner.. upp igen...

Idag har mina känslor åkt bergodalbana...
Dagen började bra jag kände att allt nog ska fixa sig ändå..
När jag hämtade ungarna på dagis hade de de bakat små sockerkakshjärtan med grädde och en hjärtformad godisbit på.. det var gott.
På väg hem kände jag att jag började må illa.. bara så där..
glömde sedan bort det när mina underbara barn ville ha min uppmärksamhet..

När jag kom innanför dörren började jag gråta..vet inte varför men tårarna sprutade.
Hittade på en liten nödlögn för de små att jag slagit mig...

Fick även fina alla hjärtans dag kort idag från min choklad mormor med fina kort från i julas.
Och ett från min pappa och chokladmamma med ett jättefint tyghjärta.
Det värmde så i mitt hjärta av dem.....

Choklad skriver jag istället för (styv ).... för jag älskar choklad och jag älskar dom.

Sedan bar det iväg till konsum.. handlade lite... vet inte men det har blivit så svårt att åka till affären.. känns lite som att alla vet.. alla tittar.. men ingen vågar säga något.
Ibland får jag nästan känslan av att de undviker min blick ... bara för att de vet.
Om dom e rädda... vad tror de då att jag är...

In med varorna i bilen..illamåendet kom tillbaka och sedan brast det..
körde en bit bort där ingen kunde höra mig..
Sedan skrek jag...
sedan grät jag..
jag släppte ut lite av den ångest som bor inne i mig..
den ångest som jag inte vågar släppa fram för då rasar jag...
Efter detta blev jag otroligt trött...

Åkte hem och hade köpt lite revben som jag och min man snaskade på..
sedan började telefonen att ringa...
Det kändes nästan som vissa hört mina skrik och ringde för att ge mig stöd..
det var sååååå skönt.
Av någon anledning längtar jag tills på lördag....

Jag känner en sån sorg i mitt innre.. en sorg som är så svår att beskriva... den bara finns där och gör ont...

Men jag hänger kvar och försöker ta varje dag som den kommer...
och ja,,, jag vet att jag blir frisk..
Styrkan sitter i huvudet... det mentala måste vara i balans...
tror det är dax för lite meditation.

tjing

chock...

Idag när jag kom hem efter jobbet låg det ett brev från kirurgen i lådan..
Mitt hjärta började klappa en aning..

Jag öppnade det och fick min tid..
Den 27e åker jag in och den 28e opereras jag.....
och vet inte riktigt när jag kommer hem men det blir nog den 29e.

ÄNTLIGEN!!!!

Nu ska den jä.... ut..

Skönt att ha ett datum men samtidigt skrämmande..
detta är ju egentligen bara början på en lång vandring..

Men nu tar jag en sak i taget.. operation nästa...

Är bara i chocktillstånd fortfarande.. jag kan inte fatta... fortfarande inte fatta ..
att jag har cancer..

Känner mig faktiskt bara trött och ska gå och lägga mig tidigt idag..

Hoppas jag får sova inatt.. igår natt drömde jag mardrömmar...
jag behöver väl inte berätta om vad va.....

Tjing

Ledsen..men

Idag har det varit en ledsen dag. Har stundvis dock känt mig glad och det tack vare min kära C.
utan hennes sjuka humor och allvarsord hade dagarna blivit jobbiga.

Samtidigt så vet jag.. och som man säger...
detta är tyvärr något jag får leva med.
Det är ju liksom som det är och det finns i mig.
Det är ju inget jag egentligen kan göra för att ta bort det.
Och det är ju bara att vänta tills alla behandlingar börjar.
Tills dess är det ju bara att acceptera läget, för frisk det ska jag ju bli...

Ringde sjukhuset idag för att jag ville höra om det blev den 28e eller inte... läkaren sa ju faktiskt eventuellt att de hade en tid då..
Dumt av henne att säga en tid.. man blir liksom lite manisk då..

Men i alla fall så satt de och planerade in alla ingrepp nu och jag skulle få en kallelse 2 veckor innan operation...
JAG VILL JU OPERERA MIG NUUUUUU!!!

Så att jag kan sätta igång att bli frisk....

När jag la på luren kände jag ... hm...
Ja ha... då var det bara att vänta då... denna väntan... vänta på operation... vänta på svar om vilken behandling man ska få... väntan .... väntan....

Men... hm..
Undrar just om man kanske bara ska ha det gött tills det är dax... visst det kommer svarta tankar .. dem kan jag ta...
Men det är ju liksom inte mycket värt att slösa bort den tid man har på att gå runt och oroa sig..
Jag menar...
Det är ju som det är.. och elakingen är ju där den är...

Hoppas den inte spridit sig... "huga miga" hemska tanke..

Men jag får hoppa in i min glasbubbla och åka vidare till mitt friska mål..

tjing

glasbubbla

Det känns som jag åker omkring i en glasbubbla...
jag ser allt där ute och hör allt men jag vet inte om jag egentligen lyssnar.

Glasbubblan skyddar mig från verkligheten.
Den som snart ändå kommer i fatt mig.

Den verkligheten som jag för tillfället vill slippa att tänka på.
Den verkligheten som jag utan eget val tvingas till.

Jag känner mig så omhändertagen och alla är så gulliga.

Ändå känner jag mig så ensam...

Det är så overkligt här inne i min glasbubbla.
Der är så underbart här inne i min glasbubbla.

Jag tror jag stannar här inne ett tag till....
tills verkligheten kommer och slår sönder den....


Tjing

Handla....

När jag läst min kära kusins blogg om att hon skulle köpa sig en fin soffa... vilket den verkligen var... så blev jag lite köpgalen själv...

Satte mig i bilen och fick med mig C som sällskap... sedan bar det iväg några mil för att handla på ikea...
Konstigt ... det känns alltid så lätt att göra av med pengar... Köpte oss massa prylar som man egentligen inte behöver men det var ju såååå billigt och såååå fint och såååå.... ha hah a..
Men de har så mycket fina saker.. C sa... - tänk om man hade fått handla precis vad man ville utan att behöva tänka på vad det kostade...
I min vilda fantasi tänkte jag mig att vi tillsammans troligtvis hade tömt hela ikea och hade fått hyra in alla lastbilar som fanns i närheten för att få hem allt...
Sedan hade vi nog fått köpa oss nya hus eller nåt.. kanske hyrt in oss i fabriken där vi jobbar för att kunna förvara alla prylar någonstanns...

Imorgon startar en ny vecka med nya tankar och nya dagar...

Nu kom min lille underbare son och ville sova... köpte honom en jättedraksnalle idag.. han är helt såld på den och den ska sova med honom inatt...

Kram på er alla där ute.. och jag vill tacka för alla varma ord jag får av er alla.. de värmer i mitt mörker.

tjing

Lugnt

Idag ska jag åka till ica och köpa mig minst 1 kg blandgodis.. ohhhh det ska bli gott..
Lär äta till jag är spyfärdig eller helt enkelt spricker. För det är helt underbart gott med godis.

Sedan lär jag sitta bänkad vid tven kl.20 för att kolla in sångfåglarna.

Vaaa!!!! banta.. vad är det. Det har jag nog lagt ner för ett tag framöver... Och det mina vänner är inte helt fel.. lite fantastiskt faktiskt..

Känner mig lite starkare idag. Nu är det på gång och snart är jag frisk.. hm.. snart var kanske lite väl.. men om ett år eller så.

Mannen är ute och jagar hare idag. Tror det är hans sätt att släppa allt, han tycker det är så kul att jaga.
Jag själv kan inte riktig förstå hur man timme ut och timme in vill sitta och frysa på en liten pall för att kanske, bara kanske få panga en hare, ett rådjur eller en älg.

Men samtidigt så förstår inte han njutningen med att rida och galoppera snabbt genom skogen.

Visst är det underbart att vi alla är olika.. tänk vad trist det varit om alla var likadana.

Igår kom C med familj förbi och som vanligt blev det många glas rödvin.."gott, gott" och en massa prat... Känns lite som det blivit en tradition att vi på fredagar träffas och dricker vin.. ännu en underbar sak..

Nu kan jag slappna av lite.. jag menar...
Nu är det ju som det är.
Inget kan jag göra.
Men jag kan ju ha roligt och njuta så länge det går.
Sedan mår jag dåligt ett tag och sen blir jag frisk.. så är det...

BRA VA!!

Tjing

optimist

Jag har alltid försökt ... eller för det mesta velat se allt det goda i allt och även se de ljusa stunderna...

Det gör jag även nu och jag vet att jag kommer att fixa detta...inga problem..

Men det är lite svårt när man själv tänker som man gör nu att ta in när någon säger till en :

- det var ju alla fall inte en aggresiv sort..var glad för det..

visst f.. är jag glad för det... jätteglad.. men det hjälper liksom inte.. jag är ju här nu och jag har cancer.. sluta bagatellisera det..

Uch... nu känner jag mig hemsk..

Jag vet att alla bara vill att jag ska vara stark och possitiv... och det är jag absolut..
men det går inte att beskriva hur man känner riktigt.

Tänk att man har en sjukdom. En sak som växer i en, som kan göra att man kan om det går illa lämna detta jordeliv, det går inte att med ord beskriva hur detta känns. Och framför allt går det inte beskriva den maktlöshet som man känner.. jag kan inte göra något... inte ett dugg.. för att det självmant bara ska försvinna..

Det är så svårt att hålla de hemska tankarna borta... men jag lyckas för det mesta göra det utan några större problem. Men iblan kommer de.. smygande upp längs ryggraden och in i mitt huvud.. man leker med tanken ... och så tänker man...

Kolla vilket underbart vackert träd.. så är allt bra igen.

Puts borta är alla hemska tankar..

Nej mina vänner jag lär inte deppa sönder mig och jag är tacksam för allt fint stöd jag får.. men ibland.. bara ibland kan jag inte låta bli att vara lite negativ...

Tjing

jaha...

Då var det avklarat ... vet inte om jag blev klokare direkt men här kommer det.

Jag börjar så här.. det var inte en "in situ", det var ingen aggressiv......

Det var en mitt i mellan... alltså en tumör som sprider sig men inte aggressivt...
Ska operera bort en tårtbit "skönt" och sedan blir det strålning...

När de analyserat tumören samt lymfkörtlar kommer vidare behandling att ske. Läkaren sade att jag skulle ställa in mig på att få cellgifter... så det gör jag.

Det tar ca 3 veckor för dem att analysera allt och operation kommer att ske den 28e feb. förhoppningsvis... vet mer imorgon.

Har inget mer att skriva just nu... är helt tom i huvudet.....

Jag är livrädd..

tjing

Känslor

”Det händer inte mig.
Jag tränar och lever sunt. Försöker hålla tider och är bra på att säga förlåt.
Det kan inte hända mig.
Äter för det mesta rätt mat och är nästan aldrig förkyld. Sårar inte med avsikt och är ärlig mot mig själv.
Men så hände det mig.
Och där står man som ett fån. Som om någon tittar på mig och mitt liv och hånler. Riktigt flinar åt allt jag vill göra och planerat. Spottar och stampar på mina drömmar och min framtid.
På bara några minuter hade hela livet vänts upp och ner. Ingenting som jag planerat skulle någonsin bli som jag tänkt mig. Smärta, sorg, vrede och frustration blev snabbt mina nära vänner. Likaså orättvisan. Folk mördar varandra, våldtar barn och slår sina fruar och så får jag cancer. Jag som inte ens svär högt...”

Inget speciellt....

har egentligen hänt idag... går i väntans och frågornas tid.. Känner en innerlig längtan tills i morgon då jag får veta mer.. slipper famla i mörkret och har liksom då något konkret att gå på. Vad som kommer att hända och när........ Operation vet jag ju att det blir, men blir det hela konkarongen eller bara en liten tårtbit?? Är det en "in situ" eller en riktigt elak sak med metastaser?? cancer in situ= En cancer tumör som växer på plats och brukar inte bilda metastaser. Om den inte får sitta för länge vill säga.. Men man kan kort säga att det är en sådan jag hoppas på... då är det bara bort med den och så blir det så klart strålning och lite hormonmediciner.... och jag lär dra en lättande suck över att jag slipper ta cellgifter... En riktig elaking tror jag inte jag behöver berätta för er vad det är.... Snart vet jag .. snart kan jag rikta in mig på något... snart får jag vet vad jag ska ta kål på... snart ... snart.. snart... Annars mår jag bra. Jag är liksom inte sjuk utan jag har ju en sjukdom. Alla stöttar mig jättefint och det känns bra, mycket bra. Känns lite mindre ensamt då... Min älskade vän C är helt fantastiska..... att hon orkar höra mitt gnäll.. Men samtidigt har jag all rätt i världen att gnälla just nu.... för fast man egentligen inte får så tycker jag synd om mig själv... Varför jag,,, varför inte den där elaka tanten som ändå är över 100 år och gör livet till pest för alla... varför inte den där som valt att knarka ihjäl sig... Nääääää.. nu är det slutgnällt... det hjälper liksom inte att sätta sig ner i ett hörn och tycka synd om sig själv... det är bara att ta tjuren vid hornen och börja slåss... tjohoooooo... här kommer jag,,, se upp du elaking där inne i bröstet... tjing

En vanlig dag

Hur funkar detta egentligen.. när någon som vet eller som jag har berättat det för kommer och pratar om något..
Något som för dem är viktigt, roligt och spännande.. kör jag helt enkelt över dem med mina kommentarer om min cancer.
Alla mina tankar krestar runt detta.. stackars dem runt mig..

Men jag är så orolig.

Inga problem detta överlever jag. Det finns liksom inget alternativ...

Tusen och åter tusen obesvarade frågor kretsar just nu runt i huvudet och fyller varje skrymsle med min elaking... jag har liksom inget över.. hårddisken är full.

Bra på ett sätt... brukar vara ganska noga med att damsuga och göra fint hemma...
Idag gled jag in och såg 3 dammråttor som vinkade glatt mot mig och virvlade sedan vidare in under soffan...
i normala fall skulle jag tagit fram mitt vapen.. den stora sugen för att utplåna dessa monster..
men icke..
Jag helt enkelt vinkade tillbaka, fixade mig en kopp kaffe , drack upp den och gick sedan för att leka lite med barnen...

Det lät senare som om de hade fest under soffan... firade kanske sitt genombrott och var lyckliga för att få finnas till ännu en dag.

På ett sätt kanske det är bra att få en sån sjukdom som jag nu har... man liksom stannar till lite och kollar in vad som egentligen är viktigt....
Svaret är: att man själv mår bra.....

Resten kommer gratis bara du själv mår prima..

Nu har jag ju en kaskad med känslor som virvlar omkring i mig och är nervös som tusan... men jag vet ,,,, jag vet,,,, att jag kommer bli frisk...

Tjing

Så kan det gå..

Var på jobb idag som vanligt arbetade för fullt när jag kom på att jag skulle gå och prata med (vi kallar henne) C, bästa vän, arbetskollega, stöttepelare, alltiallo.....
Vi stod och pratade ett tag och kom självklart in på min cancer ...som vanligt... men i alla fall så sade jag att den blivit större.
Säger då till C att hon skulle känna... sagt och gjort hon kände och sa- vad stor den är!!!

Tänk er nu in i denna situationen där står hon och jag på en fabrik. Runt oss står det ca 4-6 personer till... ser oss två och hon med sin hand på mitt bröst sägandes dessa ord....

När vi väl kom på det skrattade vi så vi grät och insåg att det nog hade sett en aning dumt ut.

Men det är väl roligt att en sån enkel sak kan roa oss.... ha ha ha

______________________________________________________________

Mindre roligt idag var att läkaren ringde och sade att jag fått en ny tid i Västervik den 11e.
Envis som jag är totalvägrade jag och sade att eftersom jag redan fått en tid i Kalmar den 7e ville jag inte vänta och det är längre till Västervik... Läkaren sa... ohhhh.. har du redan fått en tid.. jaha där ser man .. ja det är ju efter den här läkarkonferansen som dom haft idag så har de.... bla bla bla...
Resten kändes ovesäntligt att lyssna på då jag redan fått som jag ville.... kalmar nästa.

Kunde dock inte låta bli att fråga en gång till - finns det en chans att det inte är cancer... att det är en godartad sak...??????
Och svaret blev det jag inte ville...- Nej, det är cancer!! Biopsierna kommer att ge några svar men du kommer veta mer efter operationen då de tar lite lymfkörtlar och kollar om det spridit sig...mm....mm ..mm.... huga miga...
VARFÖR FRÅGADE JAG EN GÅNG TILL.......mitt dumma nöt.

Känner mig lite nere och gråtet mycket när ingen ser... tänk om jag dör.... huuuu vad deppigt.

Men jag ska f.. inte ge mig...

Jag är den envisaste som finns... hm... det vet mina vänner...
Snart vet jag mer så jag kan lugna mina nerver... men jag har nog en jobbig tid framför mig..
tjing

första dagen

Första dagen då jag inte tänkte på att jag ville ha en ny bil eller en ny säng eller en ny soffa...
Allt jag nu önskar mig är att bli frisk.
Jag fick besked om att jag har bröstcancer den 25e januar.

Hela jag blev först ångestfylld. Men sen vet jag att så många blir friska från denna cancer.
väntan.. väntan... att få reda på mer.. hur illa är det egentligen.

Visst detär cancer det vet jag men hur illa.. är det en snäll elaking eller är det e´n riktigt elak elaking..

I fredags damp kuvertet ner i brevlådan.. nu ska jag till kirurgen och få reda på hur det är.
Torsdag den 7e feb.. faller domen...
Tror jag är nervös så jag svimmar...

Ena stunden är allt som vanligt..
Sedan minns man.. ja just det!!! jag har ju cancer...