Sårbar i sårbarheten

Tungt andas jag in för att ta en djup suck..
Hoppas att den djupa sucken ska ta med sig av det som gör min insida så svart just nu..

För varje andetag känner jag en tung börda som vilar över mig och tankarna går mot de gånger jag har kvar..

Vet inte om jag ska gnälla egentligen..
Jag har ju faktiskt mått ganska hyffsat under mina behandlingar..
Det som gör mig mest förbannad är att de på Cyto mottagningen inte berättade för mig om hur det kunde bli...

Alla människor vill givetvis inte ha information om vad som händer..
MEN DET VILLE JAG.........

Varför ska de hålla saker hemliga..
Är det inte bättre de berättar om värsta tänkbara canario.. som C sa på jobb idag.....
Kloka ord..

Klart att det för mig hade varit enklare att hantera smärtor i ben och kropp och blåsor i munnen och svamp i hela svaljet.....  om jag hade fått en förvarning om det...
Och att jag fått veta att detta kunde hända nu...
Tar mina sprutor varje dag... sista på söndag...
Sen förväntar jag mig att slippa skelettvärken som jag har....

Något mer som gör mig nere är alla lov ord om stöttning från olika håll....
Men ingen hör av sig..

Jag tappar tron på att folk gör allt med välmening..
När det egentligen handlar om att stilla sitt eget dåliga samvete...

Nu låter jag bitter... men tänk efter...

Hur många gånger har man inte sagt att man ska höra av sig...
man vill vara där och stötta...
man vill krama personen hela tiden och säga att allt är ok...
Men hur många är det som egentligen gör det...???

Visst jag får förklaringar som att jag vågar inte ringa och störa...
Jag trodde du hade någon att prata med....
Jag har så mycket just nu...
Kom förbi en dag på fika.... ha de gott....

OCH SÅ PLÖTSLIGT......

Från okänt håll...
Där man inte trodde man skulle hitta tröst och känna lugnet...
så dyker det upp personer från håll jag inte ens kunnat föreställa mig...
Personer som jag absolut aldrig skulle tro skulle ge mig den styrka de gör...

Varje dag... hela tiden...

Då kom jag på att....
Det var ju mina förhoppningar på de närmast som hade grusats....
Att jag trost frånvaron från dem, hade stöttning i andra omkring mig..
Och att detta har gett de närmaste ett andrum att slippa se mig i mitt elände...

Tack .. C...,T...,L...,D...,M..., I..  och min älskade P givetvis..

Ni kommer bära mig igenom detta mer än ni anar..
Utan er hade jag varit som en trasa som hängt för torkning...
eller en disktrasa som bara tar mer och mer skit... för att sen slängas...
Ni får mig att vakna med ett leende på morgonen, då jag vet att jag ska träffa er...

Har inte förväntat mig detta stöd som ni ger.... TACK!

Tjing

Hårfager utan hår

Tänk att håret faktiskt börjat växa lite!! Men bara lite!
Tyvärr kommer det inte växa ut än! 2ggr kvar!

När ska det ge sig...

Det som får mig att tackla av är känslan av att aldrig bli bättre..
Varför kan det inte ge sig..

Igår kväll mådde jag lite bättre och så tog jag sprutan och sen var det rätt in i väggen...

Lade mig för att sova och sov hela natten...

Imorse när jag vaknade var jag arg..
För att jag inte kunde vara pigg..
Att gå runt och vara arg på sig själv.

Det ni.. det är det bästa du kan göra om du vill slösa energi på inget..

Så jag bestämde mig helt enkelt för att inte känna något..
Så nu går jag här och känner inget..
Även om jag har en enorm smärta i mina leder och i skelettet så.... känner jag inte det.
Om jag skulle bita mig i tungan så skulle jag inte känna det iheller...

Ähhh lägg av...

Klart jag inte kan ta bort skiten...
Acceptans för det jag har.. jo givetvis..
men inte mot att jag är försvagad och inte orkar så mycket.

Saknar jobbet och att kunna komma utanför dessa väggar..

Att få vara ute.. eller snarare att man orkar att gå ut..

5 sprutor kvar sen hoppas jag på att livet ska komma tillbaka..
får ju dessa sprutor för att bygga upp mitt immunförsvar ..
men biverkningarna är inte roliga...

Tjing

Nu kommer det!! Huga

Ont i kroppen och i lederna!!
Blåsor i munnen och mår riktigt dåligt just nu!

Skulle inte ha ropat så högt att jag mådde bra.

Känns som jag får sota för det nu !

Vet inte vad jag ska skriva mer än att detta är jobbigt som attan.

Ont i lederna
Blåsor i munnen
Trött
Muskelvärk
Kan inte äta ordentligt!

Vill inte gnälla men det kom så fort.

Igår var jag hyfsat ok. Och idag bara rätt in i väggen !!

Tur att det är min födelsedag idag så jag får in massor av härliga, omtänksamma, fina saker under dagen!

Det får en att hålla humöret uppe :-)

Tjing

Dagen efter cyto

Idag har jag mått bra!
Var på jobb mina 4 timmar och sen när jag kom hem var jag helt slut!

Problemet ligger i att jag bara tar kortison nu på morgonen och sen inte mer!
De håller mig pigg.
De varnade mig för att det skulle kännas som man gick rätt i en vägg
Och det har jag gjort just nu

Gubben är iväg och fiskar och jag njuter av min ensamma stund.

Var och lämna mina små älsklingar till deras pappa idag och sen hem direkt och intog soffläge....

Så skönt!!

Men varje dag utan mina små är tunga dagar!
Saknaden är enorm!
Men man får lite återhämtningstid ...
Vilket innebär att man är mer med dem är de väl är här!!

Magen är lite si så där då man av kortisonet får problem med magen!
Nästan som maginfluensa!!

Det tar ut en, em hel del!
Märker med att mitt smaksinne är borta!
Inget smakar något!

Så nu kanske jag går ner lite i vikt!

Något kilo till skulle inte skada :-)

Det jobbiga i att vara sjuk just nu är att jag inte orkar njuta av solen och den sköna värmen vi har!
Men snart!!

2 ggr kvar!
Tar en omgång till den 7:e juni sen är det sista omgången v.26!

Sen blir det hormoner!
Men det tar vi då!!

Kommer i nästa vecka gå upp och jobba 75%

Och det mina vänner!
Är helt fantastiskt att jag har förmånen att göra det :-)

Att gå må så pass bra i allt detta skit !

Mycket tack vare allt gott stöd jag får av alla tunt mig, mest från min älskade P....

Tjing

Cyto 4/6

Vaknade i morse och kände mig pigg och utvilad..
När jag insåg vilken dag det var ville jag bara dra täcket över huvudet och somna om...

Nu håller jag alla tummar och tår för att allt går bra med de nya cellgifterna som ska vara starkt allergi framkallande.

Jag har oremedicinerat med betapred 32 om dagen sen igår så det borde gå bra!!

Men jag är livrädd !!!

Jag lägger en metafor som ger mig styrka och det är att jag efter känner mig ok och inte påverkad så mycket av giftet.
Jag tänker att allt går bra och att jag sitter ikväll och drar en lättande suck över hur dumt det var att vara orolig!

Men visst jag har väl all rätt att göra det. ...
Vara orolig alltså!

Men jag har sånt enormt stöd av alla runt mig så jag känner en enorm styrka från er alla i min närhet!!

Tack för att ni bryr er om mig!

Goa sommriga, härliga, strålande kramar till er!!

Tjing

Ninas iPhone

I rädslans rum

Att veta om det och se rakt på det får en att inse att man inte är speciellt stor..
Att inte själv få välja om man vill eller inte är en tung börda...

Den fria viljan är något vi alla har men i stort sett inser vi inte att vi varje dag tar beslut som tar oss till olika nivåer i livet.

Du väljer att åka och handla ett visst klockslag..
och just då dyker en person upp..
en som du inte träffat på väldigt länge men som du tänkt på många gånger..

Tänk nu om du inte valt att handla just den tiden på just den dagen..
Då hade ni troligtvis bara vandrat förbi varandra och aldrig setts..

Visst..
Du hade ju inte vetat vad du missade..
Man samtidigt gör du dagligen val som gör att vissa saker händer just dig..

Tänk nu om du vetat att du missade just detta tillfälle..
Hur hade du tänkt då..

Att känna sig förlorad i sina tankar och val ...
Är det något vi alla bär omkring på..
Att alltid tänka att man kan missa något..

Det blir inte din verklighet för du väljer att leva i nuet och inte leta efter det du inte har gjort..
eller är du en av dem som väljer att se allt du missar i livet...

Då har du nog hamnat fel..

Fundera lite på hur mycket stress det ger dig i din dag om du aldrig blir nöjd...

Rädslan att förlora något som man inte har..
eller förlora tiden till något som du inte har planerat..
Ser du varje dag som en ny eller lever du med rädslan att missa något varje dag..?

Att vandra igenom livet med de erfarenheter jag har i mitt bagage får mig att inse att man aldrig någonsin ska ta något för givet..
Att inte längta till att få det bättre eller vilja köpa mer saker.

Att få gå..
Bara för en dag med rädslan för att dö..
Inte bara rädslan utan även med den maktlöshet som skräcken och tanken lägger i dig när du funderar på hur snabbt det kan gå...
att bara raderas från jordens yta..
Rädslan för maktlösheten när du inser att alla de där valen du gjorde var helt meningslösa..
för du kan lika snabbt slitas från denna jord som du tänker på att du vill köpa en glass...

Maktlösheten för rädslan att du inte har något som helst att sätta emot..
om "herr cancer" bestämmer sig för att ta dig..

Har man inte varit där är det kanske svårt att förstå känslan..
Men rädslan för maktlösheten över sitt eget liv är gränslöst svår att leva med...

Det får dig att inse hur förbenat dumt det är att hela tiden längta till något annat...
Jag har tidigare skrivit om att stanna upp och lyssna..
Lyssna till ditt innre för det har svaret på de flesta frågor...

Om du då råkar ta fel väg...
Misströsta inte..
Du skulle troligtvis lära dig något av det..

Tjing

Krypande känsla

Att veta att man om några dagar ska in i dimman igen är ingen lätt börda att bära!
Helst hade jag nog velat slippa torsdagen nästa vecka!

Har funderat mycket på det här med sorg
All sorg bärs olika!
Vissa bär den i en liten ask i sitt hjärta.
Vissa har den som ett förkläde för att slippa ha det på sig hela tiden.
Vissa har det som en biljett för att ta fram just under en föreställning.
Vissa använder den som en boll och kastar den gärna på andra för att slippa bära den ett tag.
Vissa har den i hjärtat och kommer alltid ha den där som en svart klump som aldrig kommer försvinna!
Och vissa..
Väljer att se den som ett instrument att ta fram när man orkar och spela på den ett tag, för att studera och se om man kan komma på en ny låt att spela !

Själv väljer jag att se den som en lärdom i livets hårda vardag.
Ett tafatt försök att se sin inre styrka!

För att om jag aldrig får gå igenom hårda och svåra stunder så kan jag inte heller lära mig att ta vara på de lärdomar jag får genom enkla och lätta stunder.

I hopp om att jag ska bli ännu starkare när jag igenom detta så väljer jag att se det positiva i det hela!

För att jag inte ser det så kan jag inte begära att andra ska se sorgen i mitt hjärta.

Livet ska tydligen inte vara enkelt..

Men jag hade gärna sluppit bära på sorgen.

Hade varit enklare om jag kunnat lägga den i en korg och hoppas bättre tider.

För snar kommer de.....
Tjing

Nedräkning 1 vecka kvar i frihet.

Har legat med influensan men har nu börjat bli bättre.
Kände mig helt sanslöst tom häromdagen och lade mig ner i min säng ...
Och bara grät!
Tömde depån...
Det var skönt. ...

När jag låg där och hade min stund av självömkan somnade jag till..
Efter en stund vaknade jag av att jag kände 6 sugpropps ben som glatt promenerade runt på mitt kala huvud.
Kalt är det för det finns inte ett hårstrå där...
Inte ens så flugan som bestämt sig för att ta en promenad på mig skulle kunna snava över ett strå...
Jag sneglade mot fönstret som var öppet och insåg att där hade den uslingen tagit sig in ..
Låg ett tag och kände hur den gick och gick...
Det surra till och rätt som det var satte sig flugan på kudden min..
Precis framför mina ögon!
Vi stirrade på varandra ett bra tag ..
Sen flög den..

Och där..
Just där inser jag att jag hittat lugnet igen..
En nu upplevelse som var mäktig!
Varför tänker jag så långt fram...
Ta en dag i taget, sa jag högt för mig själv lite småleende!
Då kom den..
Den dör som lyst med sin frånvaro sen i oktober förra året..

Livsglädjen!!!!

Tack herr eller fru fluga...
Pratstunden med dig gav massor

Tjing