Första dagen på jobb..

Imorgon ska jag tillbaka till jobbet..
halvtid..
skönt att det blev halvtid..
Hade nog inte haft orken till att jobba fullt på en gång även om jag trodde det.
Har nu halvtid fram till årsskiftet men jag får se hur det går och hur det känns så kanske jag börjar helttid när det känns bra.

Många tankar snurrar runt i mitt huvud och jag vill så mycket på en gång..
Har nu tagit det beslut jag borde tagit för länge sedan..
Nu ska jag njuta av frukterna..
nu ska jag bara sitta och titta..
ta det lugnt..
inga nya äventyr..
bara njuta av nuet och det jag har...
mitt framför mig...
min man och mina barn..

Min farmor åkte in på sjukhus häromdagen..
propp i benet..
Hon har nu legat inne på sjukhus i två dagar...
Man vet ju att hon blir väl omhändertagen och att allt kommer att gå bra..
så därför har jag bestämt mig för att bara ta det lugnt..
Hon är till åren min älskade lilla farmor..
men just nu orkar jag inte tänka tanken på att hon inte skulle finnas kvar här hos oss..
så hon får snällt vänta..
inte än..
vänta lite ..
vänta tills jag orkar..
orkar ta sorgen ..

så bort med sådana tankar och ta varje dag för vad den är..
allt har sin gång..
och sin tid...

Härom dagen damp det ner ett brunt kuvert i min brevlåda..
Jag öppnade spänt och fick se ett vykort och en liten bok..

På kortet stod det:
En liten gnutta mod när du behöver. De är bara att öppna och inspireras.
kram chokladmamma

Full av kärlek och ömhet för den fina lilla boken jag fått..
och för att någon där ute förstod att bara för att mina medicineringar är över så är inte min kamp över..

titeln på boken var: "TÄNKVÄRT OM MOD"

Såg efter en stunds läsande att en flik låg just på en dikt....
Och den var så fin så jag tänker skriva den här....

Du får styrka, mod och
självförtroende
varje gång
du verkligen stannar upp
och vågar möta rädslan.
Du kan säga till dig själv:
"Jag överlevde det här förfärliga.
jag kan klara
det som kommer härnäst".....
Du måste göra
det du tror att du inte kan.

Tänk vad ord kan vara mäktiga..
jag fylldes av en sån stolthet över mig själv..
att jag faktiskt har klarat av det..
att jag har faktiskt lyckats att hålla mig någorlunda uppe..
trots allt..
tänk vad man kan..
bara man vågar..
bara man tror..
bara man har MOD...

Tack kära chokladmams för din omtanke..
miljoner kramar och lite till.

tjing

Min äldsta 4 år...

När han fyllde 4 år fick han en fyrhjuling...

Han är helt salig över den.. tycker det är jätteroligt att köra...

min lilla kille..

han är inte så liten längre...

Själv mår jag bra..

Lite trött men det tillhör.

ska till läkaren på torsdag.

hoppas jag får ta ut min port....

tjing.....

Dagarna går...

Nu är min tid dyrbar.
Nu börjar nedräkningen till att börja jobba igen..
Jag ska ta tjuren vid hornen och börja heltid på en gång..
Jag menar...
jag mår ju bra i kroppen..
det lilla kaos som är uppe i huvudet är ju inget som påverkar min förmåga att arbeta..
Det ska bli skönt att börja..
skönt att livet går mot det vanliga igen..

Det som blir tråkigt är att jag inte får all den underbara tid med mina barn som jag nu haft
förmånen att ha....
Men det kommer att bli enklare att njuta av just de små speciella stunderna..
Man tar liksom mer tillvara på sin tid när man jobbar..
är man ledig så är man..
Man tar sig tiden att bara sätta sig ner och..
vara..
tänka.
ta det lugnt..

Lite biverkningar på mina hormoner är huvudvärk..
har haft det de 5 sista dagarna..
men det är bara att stå ut...
snart är detta över det med...
tiden går snabbare än vad man tror...
mycket snabbare...

tjing

Hormoner

Nu har jag fått min första spruta..
Det kändes inget men det var lite jobbigt..
blev så ledsen efteråt..
en sorts sorg som är svår att beskriva..
Jag fick veta att jag skulle få de här sprutorna varje månad istället för var tredje som jag hela tiden trott..
Men visst det är bara att bita i det sura äpplet...
Inte nog med det så var medicinen rent ut sagt svindyr...
18oo för tre behandlingar..
tur att vi har högkostnadsskydd här i sverige..
annars hade jag nog blivit ruinerad..

Sedan var det sånt problem för dem att fixa så att jag kan bli av med min port-a-cart...
men jag vill ju att den ska tas ut så fort som möjligt...
men det är väl alltid så när man har ett främmande föremål inne i sin kropp ....

är lite nere just nu och känner mig inte riktigt glad..
Från att vara överlycklig för att det var över har jag nu insett att det inte kommer att vara över förrän om minst 2 år...
och jag längtar till den dagen..
då jag slipper åka till sjukhuset..
när jag slipper att hela tiden bli påmind om att jag en gång haft cancer...

Livet går framåt annars...
en dag i taget..
nu är det 2 veckor kvar tills jag börjar jobba igen..
ser fram emot det samtidigt som man inser att man har det ganska skönt hemma..
men rutiner och en vanlig vardag är något som lockar mer än ledighet...

tjing

Konstigt...

Det kändes lite lyxigt att dag få sova hur länge jag ville..
att jag inte hade en tid att passa..
det kändes lyxigt att lämna barnen på dagis och att få bara vara..
hämta mig..
samla kraft...
skapa kraft till allt som i framtiden kommer...

Längtar lite till att börja arbeta igen..
komma ut i verkligheten..
eller snarare ifrån den verklighet jag levt i ett tag..

Sakta stänga dörren..
sakta glida vidare..

men jag ska aldrig glömma..

aldrig..

tjing...

Sista gången.... aldrig mer....

Det var väldigt lätt att köra till kalmar idag...
Det gick snabbt och smidigt..
Sockerkakan jag bakat till dem blev mycket uppskattad..

Som en avslutning på det hela fick jag en cd med musiken jag lyssnat på under tiden jag strålades...
De sa att de kommer sakna rock musiken som fick dataskärmarna att skaka när jag var där..
under hela strålningen låg jag med ett stort leende på mina läppar..
för jag visste ju att detta var sista gången...
aldrig mer...

När jag väl var klar kramade jag alla och sa hejdå..
Sa till dem att jag tycker de var jättetrevliga men att jag hoppades på att aldrig behöva träffa dem som patient igen...
Med ett gigantiskt "joker" smile på mina läppar trippade jag lätt ut ur korridoren och tog ett djupt andetag utanför sjukhusporten..

Och när jag andades ut kom lättnaden...
Tårarna rann som ett vatten fall under tiden jag fnissade lite för mig själv och med ett leende satte mig i bilen...
Tårarna bara rann..
Det var länge sedan jag grät av glädje och lättnad...
att detta är slut nu..
att jag ska slippa åka varje dag...
slippa dessa ständiga besök...

men..
visst det är ju inte helt slut..
inte förrän om 5 år..
men just nu struntar jag högblankt i det...

det är ju en fluga i rymden jämfört med det jag under de senaste 6 månaderna har fått gå igenom...

Aldrig mer..
för all makt i världen..

ALDRIG MER....

tjing

3

3e gången..
har fått lite problem med huden under min högra arm..
Det är ungefär som brännskada..
Men som vanligt har de bot för det mesta på strålningsenheten..
Fick ett kanon förband som jag nu har på och det skyddar mot skav från linnen och kläder överhuvud taget..
Man kan bara ta av det..
tvätta det lite och sen sätta på det igen..
vilken grej..

för varje dag som går denna vecka närmar jag mig slutet..
såååå underbart...
En av dem som jobbar på strålningsenheten såg på mig att jag inte tyckte värst mycket om musiken som de spelar medan man strålas...
Så han brände helt enkelt en skiva till mig..
med hårdrock..
så nu har jag legat och lyssnat på hårdrock på högsta volym så att rutorna skakar i sjukhuset medan jag strålas..
Det är så skönt att slippa höra brummandet och surrandet från den där apparaten..
De är så gulliga på strålningen så det kommer faktiskt...
även om det är jätteskönt...
bli lite tråkigt att säga hejdå till alla där..
Men jag har ju bara träffat underbara människor inom sjukvården på hela min resa än så länge...
jag har ju några hållplatser kvar innan jag kan hoppa av tåget..
och ett tag till innan jag kommer till ändstationen..
men nu ser inte resan lika mörk ut längre..
den går mot ljuset..
den går mot livet...

tjing

4

idag var det inte nådigt att köra...
blåsigt och mycket regnigt..
Vissa delar fick jag köra mycket sakta då regnet slog ner så kraftigt..

Tänker så på alla dem som inte har någon el..
eller att det börjar läcka in i källaren..
Vad hemskt det måste va..
just nu är jag glad att vi inte har någon källare...

I helgen ska jag och C ut på ett ridäventyr...
och vad jag kan se så ska det regna lördag till söndag....
tur att det finns regnställ..
för dem lär vi behöva..
nu hoppas jag nog att det är fel i tidningen..
och att det ändras under dagarnas gång..
hoppas... hoppas...

Pratade med bröstenheten igår...
Ska dit och få min första spruta nästa torsdag..
Sen får vi se vad som händer..
undrar just hur det egentligen är att komma i klimateriet...
Men jag ska bara få sprutorna i 2 år..
bara...
där var det igen..
Men just nu ser jag bara fram emot slutet på strålandet..
på torsdag ska jag baka en hemlagad sockerkaka till dem alla där...
De sade att de gillade hembakat så jag får ju fixa det..
snart e denna vecka slut..
och snart är denna etappen på resan över...

tjing

5

Idag är första dagen tillbaka efter semester för många...
Tänk att man nu ska leva på dessa veckor av ledighet..

Visst jag har varit hemma i snart 6 månader..
Nej...
jag menar inte att jag haft semester direkt..
men det är inte kul att vara hemma så länge..

Nu längtar jag tills jag får börja jobba igen..
tills livet blir "normalt" igen..
Och det är snart..

Nu är det snart över med strålningarna...
Och det är fantastiskt...
det känns bra..
än har jag inte varit idag..
men nu börjar nedräkningen..

tjing

5 ggr kvar... Sen färdig!!

det gäller att man ligger stilla när de väl placerat en där...

inte en millimeter fel får det vara...

Men snart är det slut på eländet...

BARA nästa vecka med..

sen är jag klar med denna biten..

Sen går vi in i nästa fas...

Att komma i klimateriet...

Läkaren sade även till mig att jag inte kommer att kunna skaffa fler barn..

Själv känner jag att jag har haft en enorm tur..

Jag har ju mina två guldklimpar...

tänk dem som inte hunnit få några barn och få ett sånt besked..

så nu känns det än en gång som jag vunnit miljonvinsten på lotto..

tänk om..

tänk om allt kommit tidigare..

känner mig mycket tursam..

Vet inte riktigt hur dessa mediciner som jag nu kommer få påverkar mig...

De ska ge mig sprutor var tredje månad i ca 2 år framöver..

Dessa sprutor kallas Zoladex..

De kommer göra så att jag slutar ha mens helt enkelt..

och kommer i klimateriet..

Eventuellt kommer jag att slippa ta tabletter varje dag i 5 år..

men det kommer jag att få reda på när jag träffar dem på bröstenheten...

Är just nu bara lycklig över att detta med strålning snart är över...

Sedan blir det nog locket på...

gå vidare och glömma...

Att jag inte varit inne och skrivit på några dagar är för att vi fick besök från malmö i några dar...

alltid lika trevligt när de kommer..

pappsen och chokladmamsen...

tjing