Upp.. ner.. upp igen...

Idag har mina känslor åkt bergodalbana...
Dagen började bra jag kände att allt nog ska fixa sig ändå..
När jag hämtade ungarna på dagis hade de de bakat små sockerkakshjärtan med grädde och en hjärtformad godisbit på.. det var gott.
På väg hem kände jag att jag började må illa.. bara så där..
glömde sedan bort det när mina underbara barn ville ha min uppmärksamhet..

När jag kom innanför dörren började jag gråta..vet inte varför men tårarna sprutade.
Hittade på en liten nödlögn för de små att jag slagit mig...

Fick även fina alla hjärtans dag kort idag från min choklad mormor med fina kort från i julas.
Och ett från min pappa och chokladmamma med ett jättefint tyghjärta.
Det värmde så i mitt hjärta av dem.....

Choklad skriver jag istället för (styv ).... för jag älskar choklad och jag älskar dom.

Sedan bar det iväg till konsum.. handlade lite... vet inte men det har blivit så svårt att åka till affären.. känns lite som att alla vet.. alla tittar.. men ingen vågar säga något.
Ibland får jag nästan känslan av att de undviker min blick ... bara för att de vet.
Om dom e rädda... vad tror de då att jag är...

In med varorna i bilen..illamåendet kom tillbaka och sedan brast det..
körde en bit bort där ingen kunde höra mig..
Sedan skrek jag...
sedan grät jag..
jag släppte ut lite av den ångest som bor inne i mig..
den ångest som jag inte vågar släppa fram för då rasar jag...
Efter detta blev jag otroligt trött...

Åkte hem och hade köpt lite revben som jag och min man snaskade på..
sedan började telefonen att ringa...
Det kändes nästan som vissa hört mina skrik och ringde för att ge mig stöd..
det var sååååå skönt.
Av någon anledning längtar jag tills på lördag....

Jag känner en sån sorg i mitt innre.. en sorg som är så svår att beskriva... den bara finns där och gör ont...

Men jag hänger kvar och försöker ta varje dag som den kommer...
och ja,,, jag vet att jag blir frisk..
Styrkan sitter i huvudet... det mentala måste vara i balans...
tror det är dax för lite meditation.

tjing