Cyto 6/6

Ni anar inte vad denna dagen har varit efterlängtad.
Sista gången....
Snart blir livet som vanligt igen..
Utan smärtor, orkeslöshet, svamp och blåsor i munnen...

Nu är det ca 2 1/2 vecka med biverkningar sen kan det bara bli bättre.

Visst är man lite dubbel i tankarna, vill inte vill..
Men stegen till cytostatika avdelningen gick lättare än de gjort någon gång tidigare!!!

Tjing

Midsommar

Fina P och jag!
Lyckliga mig som har honom!
Mitt stöd
Mitt hjärta
Mitt allt

Tjing

Sista sprutan för denna gången

Nu har jag tagit den sista sprutan för denna gången...
Känns så  ofantligt skönt att de 8 elakingarna är slut..
Och framför allt är det skönt att det snart är över..

Gick idag och funderade över vad det är man ska lära sig när man går igenom vissa saker i livet.
Nog för att jag tyckte jag lärde mig en hel del förra gången jag gick igenom detta.
Men ärligt.

Vad är det man ska förberedas för...

Idag pratade jag med en ung människa som hade mycket tunga tankar om livet och dess mening,,,
Personen hade fastnat i ett beteende och kunde inte ta sig ur den onda spiral som den var i...
Att gå till en psykolog kunde man absolut inte göra för då kunde man klassas som en idiot eller rent ut sagt ... som den unga personen sa..... inte vara normal.

När jag satt där och lyssnade insåg jag att det spelar ingen roll vad jag svarar eller vad jag ger för råd.
Personen var inte mottaglig för goda råd eller att höra att det kunde bli ännu värre i livet .
Oavsätt vad jag gått igenom eller den kunskap livet gett mig
Kunde jag inte få denna unga människa att förstå den kraft som tanken har...
Jag bestämde mig för att lyssna och aktivt  ställa frågor om hur denne personen tänkte lösa sina problem..
Det svar jag fick var...
Jag vet inte...

Lärdomen jag tar med mig är egentligen en bekräftelse på vad jag redan vet..

Tankens kraft och vår egen vilja är det starkaste vi har..
Är vi inte medvetna om den eller vårdar den ömt, så gör den sig påmind genom att ge oss förvirring och en dålig förmåga att fatta kloka beslut....

Att hitta styrkan och se svagheten i oss själva är inget vi får gratis...
Vi prövas ständigt med nya utmaningar för att inte glömma bort oss själva..

Vissa av oss ser det som en förmån och lärdom...
Vissa av oss ser det som en svaghet och dålig karma...

Men visst är det vi själva som väljer hur vi väljer att se det...
Oavsätt yttre påverkan så kan vi faktiskt bara skylla oss själva om vi tar felaktiga beslut..

Visst ....
Det finns de personer som sätts inför situationer som inte kan påverkas med tanken eller viljans kraft..
som när "herr cancer" kommer på besök..
eller om en annan människa bestämt sig för att göra oss illa...

Men jag samtidigt ett val i hur jag ska hantera det...

Negativt eller positivt...
Det kan du faktiskt själv bestämma...
I alla fall här i norden..

Tjing

Att ge sig själv spruta!

Att varje dag bita sig i läppen och sticka sig själv är en utmaning...
Men jag klarar det..
Det är bara att låtsas att det inte är min tjocka mage och sticka till.

8 sprutor mellan behandlingarna!

Allt för att kroppen ska fixa nya vita blodkroppar :-)

Tjing

Dag 4 efter cyto

Igår började smärtorna tillta och jag blev stel av skräck för vad som komma skulle...

Men vet ni..
Det blev inte så farligt...

Visst smärtor men inte så jobbigt som sist..

Underbart!!

Var på jobbet idag vilket jag i och för sig kunde ha låtit vara då jag var helt slut i knoppen..

Föreställ er att ni sitter inne i en bomullstuss och försöker höra vad folk säger där utanför..
Men hur mycket du än försöker lyssna och höra så är det bara ett blurr av mumlande röster som du försöker förstå...
När någon säger till dig vad du ska göra så funkar inte kontakterna i hjärnan...

Nästan som kortslutning..
Jag satt flera gånger idag när någon pratade med mig och jagade mina tankar...
Det var liksom till och med svårt att lägga ihop 2+2....
Förstående och tålmodiga C på jobb lät mig hållas...
Tur är ju det för annars hade det inte gått ihop..

Nu vet jag att det kommer bli bättre för varje dag som går ...
Och när jag slutar med extra sprutorna som jag nu tar mellan behandlingarna så försvinner skelettvärken med...

Sen är det bara en gång kvar....
En ända gång....

Längtar.....

Tillbaka till livet igen....

Och snart är jag där...

Vilken enorm tur jag har..

Tjing

Dagen efter cyto

Har idag mått hyffsat...
Lite seg men ändå ok..
Det var som förra gången jag fick Taxoteren (cellgiftet) då mådde jag ganska bra  första dagen efter...

Vågar inte ropa hej riktigt ännu utan får avvakta till i morgon ...
Vet  att det mesta kom 2a dygnet..
Har tappat smaksinnet igen och känner inte alls vad något smakar...
Sköter min mun exemplariskt och hoppas på att få slippa blåsor och svamp denna gång..

Givetvis hoppas jag på att det inte ska bli som förra gången då jag denna gång har massor av mediciner som hindrar saker från att bryta ut...
Dem hade jag inte förmånen att ha hemma  då...

Jag tappar fortfarande hår .. det hade jag ju hoppats på att det skulle börja växa nu men icke..
Mina ögonbryn ligger i farosonen känner jag...
Just nu är de mest som mycket välplockade och ansade sådana...
Men ni ska veta att det ramlar strån... även från dem... Trist!!!

Men nu så ser jag snart slutet på eländet...

Håller bara tummarna för att denna omgång ska gå smidigt och att jag slipper så kraftiga biverkningar som förra gången...

Men vi håller tummarna för att ett mirakel och att det går bättre ....
Vad skulle jag annars göra...

Kan ju inte tänka negativt....

För som jag alltid skriver så tror jag på tankens kraft...

Vill man så kan man..... eller!!?

Tjing

Cyto 5/6

Denna gång åker jag motvilligt... Väldigt motvilligt...
Hade velat att det var sista gången nu..

Tagit betapred 32 tabletter därför är jag pigg som en lärka.
Hoppas jag får lite sömn.

Var på jobbet idag
Var tvungen att skingra mina tankar..

Mådde super när sen P kom till jobbet med tjejerna och vi gick ut och åt på Kina restaurang.

Myyyyys

Kör mycket mindfullness just nu..

Ja ni vet ju....

Tankens kraft!!!!!

Tjing

Ninas iPhone

Dagen innan Cyto

Vaknade på morgonen och tog mig en skön promenad med hunden.
Det gick mycket sakta men framåt!
Känner mig tung i kroppen och kom på att jag igår missat ta vätskedrivande...

In med det och sen vänta på att bli mindre!

Tog även medicinen för magen som jag inte behövt ta på 1 1/2 vecka. För att förbereda systemet på betapreden som ska tas om en timme.

Jag kommer bli piggare då så det ska bli skönt.
32 tabletter idag och lika många 2 dar till...
Inte konstigt att magen och tarmar slås ut...

Men mina vänner...

Det är tungt nu..
Vill så gärna se slutet ..
Vill så gärna vara glad och känna mig frisk igen...
Vill tänka att det BARA är 2 ggr kvar..

Men för mig är det HELA 2 ggr kvar
Minst 7 veckor till med alla dessa biverkningar
7 veckor till jag kan bli som vanligt igen..

Att få hår igen och känna mig normal
Att kunna gå en promenad utan att sedan behöva ligga och ha ont
Att kunna äta mat som smakar bra
Att gå ner i vikt och slippa känna sig som en spärrballong
Att kunna le för att det är vackert väder som jag kan njuta av

Vilken lång önskelista jag har...

Men utan att sätta fina ord eller försköna det så är det just nu jävligt tufft!

Har svårt att se det ljusa i det jag måste gå igenom..

Undrar om jag kan fly på något sätt..

Lägga mig i en stor kartong och posta mig bort från eländet!!

Håller tummarna för att det ska bli lite lättare denna gång

Att jag har matat mig med mediciner för att slippa biverkningar

Håller tummarna så hårt att de vitnar...

Nu ska jag ta en kopp kaffe och preppa mig för morgondagen...

Huga!

Tjing


Ninas iPhone

På mors dag!!

Lite sent inlägg men ändå. Denna fina ficka jag av alla 4 barnen på mors dag! Samt frukost på sängen

Har nu gått ner några kilon i vätska och mår bättre för varje dag!

Men det är ju snart dax att gå in i dimman igen...

Väljer att inte tänka på det just nu!!

För hur var det..

Jo.. Tankens kraft är mäktig.

Tjing

Nedräkning

Att räkna ner varje dag är svårt när man innerst inne inte vill att dagarna ska gå!
Tanken på det man om bara 6 dagar ska påbörja igen får mig att sjunka långt ner....

Så pass långt ner att det är svårt för mig att se ljuset och det positiva...
Tårar rinner och jag känner ibland som om jag skulle vilja lägga mig ner på marken som ett barn och skrika...

JAG VILL INTE....

Taxoteren som mitt cellgift heter nu bryter ner mig totalt..
Jag är ju inte den gnälliga typen av människa men just nu skulle jag vilja rymma och slippa åka till Kalmar på fredag..

På 1 1/2 vecka har jag gått upp 4,5 kg...
Vätska i kroppen sa de när jag ringde...
Ytterligare en dj.... Biverkning på detta cellgift.
Hade hellre tagit 6 ggr med det förra FEC , som det hette!!

Visst jag mådde illa några dagar men jag hade inte så ont i kroppen och jag svullnade inte upp och inga blåsor i munnen....... Eller svamp i munnen

Jag äter mediciner för medicinerna för medicinerna....
Ska det aldrig ta slut .......

Trots mina negativa tankar och hinkvis med tårar försöker jag se det som gör att jag kan le och skratta..
Det som får mig att vilja älska livet...

Men när man sitter i ett mörkt rum är det svårt att se eller hitta dörren ut...

6 dagar till fredag..... Sen tre veckor till nästa och sista behandlingen...

Men det är ändå svårt att le...
Även om slutet är nära fylls mina ögon fortfarande alldeles för snabbt med tårar om förlorad livstid på sånt här ...

Att jag vill göra saker... Ja det vill jag... Massor...
Men kroppen vill inte...

Det är därför jag gillar att vara på mitt arbete..
Då slipper jag tänka och hamna i dessa svackor ...

Då är allt som vanligt..
Och jag får en möjlighet att glömma..
Och bara leva och göra normala saker..

Utan tankar på "herr cancer".....

Det är skönt...

Längtan är som en sorts kortvarig död!

Tjing