Sjukskriven .... varför...

Har haft så ont under några dagar och känner att all ork drivs ur mig...
Varför känner jag så här..
Är det att sanningen kommer ifatt mig och att jag inser att jag behöver ta tuffa beslut om vad jag ska prioritera i framtiden..
Det är inte lätt att lära sig att ta det lugnt när man alltid kör i normalt 110 läge
Och behöva inse att man inte orkar köra så fort längre.


Var kommer känslan av att man inte duger som individ ifrån, bara för att man inte orkar vara glad och sprallig mot alla som vanligt.


Jag vill ju bara vara som vanligt.. men jag måste lära mig själv att jag inte kan det.
Hur intalar man hjärnan att ta det lugnt när den hela tiden vill blicka framåt..
Lär om.


Att lära sig nya rutiner och att lära sig att man har andra förutsättningar att klara saker.


Att inse att man behöver den som bryr sig om en mest vid sin sida hela tiden.
För det skulle få mig att vara lugn och trygg.


Ringde min läkare idag då jag fått förhöjd kroppstemperatur. De sade att de tror att det beror på medicinerna och att jag skulle fortsätta att skriva i min lilla bok om hur jag mår.
Kanske kan vi då se ett mönster och förstå varför jag mår dåligt.


Läkaren sa också att jag kanske ska börja fundera på om jag ska vara mer sjukskriven.
Där kom min hjärna in igen och skrek NEJ....
Men min kropp säger annat...
Snälla du coola ner dig lite..
Kroppen visar allt för att jag ska ta det lite mer lugnt...


Tjing

Att inse och förstå sina gränser

Jag har under några dagar haft väldigt ont i min kropp.

Fick ny omgång x-geva i måndags och det blev tungt för min kropp.

Jag är en fighter men jag inser ganska snabbt att jag inte kommer

att kunna genomföra vissa saker.

En av dessa är min utbildning till Hundförare i försvarsmakten.

Det känns så surt att behöva inse själv att jag inte kommer att kunna

göra detta klart.

Det är bara tre månader kvar, men de är också de tre tuffaste månaderna.

Jag kommer inte klara av att ligga i fält och bo i tält i flera dagar.

Jag kommer inte heller att klara av den fysiska anstängning som det medför.

När jag redan nu med bara en dag i veckan mellan 10-16 har

övningar och ligger sedan i två dar och kurerar min kropp.

Hur ska jag kunna, med flaggan i topp kunna hoppa av detta

utan att känna mig helt misslyckad.

Min hjärna vill men min kropp vill inte.

Jag vill klara av att vara med mina barn och att jobba så länge

jag orkar.

Men det är svårt att få min framåtsträvande själ att inse att min kropp inte orkar.

Har inte bestämt mig än men jag ser var det barkar och jag måste

kanske inse att jag inte kan göra allt jag vill.

Får värdesätta det som går och göra det jag orkar.

Men det känns surt....

Tjing