Jag är ledsen, förtvivlad, orkeslös, ångestfylld, tårögd.
Ett svart hål öppnar sig ibland under mig och jag sugs ner...
Ner i de svarta tankarna...
Tankarna om döden, tankarna om att jag kanske en dag inte finns...
De tankar som får mig ledsen och förtvivlad...
Tänk om...
tänk om det kommer mer...
Tänk om allt inte är borta....
Tänk om det spritt sig i alla fall....
Svarta mörka tankar...........
men jag vill inte dras ner i det svarta.
Jag vill hellre stanna här och tänka bra tankar.
Hålla mig flytande!!
Ibland orkar jag vara stark, framför allt utåt...
men ibland, bara ibland ...
dras jag ner i detta svarta hål.
Det är tur att jag har min glasbubbla som jag åker i...
Den håller mig flytande, framåt ,
mot nästa mål...
mot min enda önskan...
Att bli frisk!!
tjing
1 kommentar:
Förstår dig så väl nina...Det är hårt o känns hopplöst ibland och ibland är man bara så glad igen..Detta e en berg o dalbana och vi åker upp o ner, men nina...tänk inget annat än att vi klarar detta, vi är starka o vi kan...Ibland måste vi ner i det svarta för att återigen komma upp starkare än någonsin....Vi tror och vi vet nina, att vi kan...Kram på dig /Christel
Skicka en kommentar