Hårfager del 2

Tänka sig...

Det var nog första gången i mitt liv som jag varit hos en frissa....

som klippte mig helt gratis....

När jag var och testade peruken så frågade jag snällt om hon hade tid att klippa mig..

Och hon visade mig bara till stolen och klippte mig..

Vilka fördelar man har med lite hår på skallen...

Det tog henne 2 minuter att klippa av det..

jag trodde ju att hon skulle ta fram trimmern men nej..

Hon använde sax och kam..

jag är imponerad av hennes teknik...

och det var en putteliten hög som låg på golvet..

men ack så nöjd jag blev..

från skabbskjuten räv..

till....

tjing

Beställt var det här...

Nu har jag beställt min peruk..
Vet inte om jag egentligen vill ha en men jag vet ochså att jag den dan jag vill ha kommer att ångra om jag inte tog en..

Så enkelt var det med det..

Undrar just varför man ska behöva tänka så mycket..
Tänk om allt bara kunde komma som ett brev på posten..
i alla fall ibland..
Där ska det då stå..
DU SKA...
DU VILL...
DU....

Men människa som man är lär jag inte bli nöjd med den lösningen i heller..
För är vi någonsin nöjda...??

Tror inte det va!!!

Men man kan vara glad för det..

Trivs kanon i min nya J.I Jane look...
Känns helt annorlunda..
visst det är ju inte som en hade velat men det är i alla fall bättre än långa skabbrävshåret...
Ska föreviga mig en dag framöver..
alltså ta kort...

Idag har illamåendet inte varit så påtagligt..
jag har kunnat äta okej och känner att krafterna börjar komma tillbaka..

I alla fall idag..

Med denna sjukdom har jag fått lära mig att man MÅSTE ta en dag i taget..
Imorgon är ju en annan dag..
Ett nytt kapitel..
en ny sida..
massor av nya intryck..

i min bok..
i min bok om livet..
mitt liv.

tjing

En vanlig måndag..

Var idag ute en sväng och träffade lite folk..

Solen sken och jag åkte till mitt jobb..
Ville kolla in hur de har det det..
Och det är..
trots att det tar emot lite att säga det rent ut..
helt fantastiskt att få höra av så många att man är saknad..
Det värmer ju där inne i mig ..
Mina kära arbetskolleger..
Snart är jag tillbaka igen..

Har idag även köpt tågbiljetter...
Ska till malmö i helgen..
åker fredag kväll och kommer hem på söndag igen..
Ska gå en kurs..
Det ska bli mycket intressant och spännande..
Min kära far har anordnat så jag kan vara med..
Han sa...
- du lär glömma ditt hår och dina tankar på cancer ....

Och vet ni...
jag tvivlar inte en sekund..

Fick idag ett brev på posten..
Ett stort vitt brev..
Såg att det kom från mamsen...
Gissa vad hon skickat...
jo, en jättefin "kalott" mössa, hon hade virkat den nu när jag blev hårlös...
Jag kan ju säga att den passar perfekt och är jättefin..
En sån där mössa man lätt och smidigt kan slänga på huvudet när man ska..
handla...
slänga sopor... vill ju inte skrämma slag på grannarna..

Visst det funkar med schalar men de är faktiskt lite omständiga att knyta och de halkar lite hit och dit..
Men de funkar de med..
Blev faktiskt lite glad för en annan sak idag...
När jag tog mig ett skönt avslappnande bad och skulle tvätta håret..
Så...
tappa jag max 4 strån...
innebär detta nu slutet för mitt håravfall..
innebär det nu att jag kommer att få ha mina ögonbryn och ögonfransar kvar...
Jag blir så glad i så fall...
för än så länge sitter ju de kvar ..
I alla fall om håret nu slutat falla så måster jag nog raka av de skabbiga toffsarna som hänger längs min skalp...
Tänkte nämligen byta stil...
från skabbskjuten räv...
till...
J.I JANE.......
kort snaggat... hm.. kalt...
men ändå...
en riktig tuffing...
ha..
så passa er där ute..
här kommer jag..
jiiiiha!!!!!

tjing

hårfager....

JAhapp... så här ser jag ut under alla hucklen och annat...

Det faller mer varje dag...

Ser ut lite som en skabbsjuk räv...

Men jag börjar vänja mig...

tjing

från kaos till harmonisk..

Det är inte klokt vad känslor det är som vandrar omkring inne i mig.
Ena stunden glad..
för att i nästa sekund lätt kunna halshugga nästa person som säger "bu"..

En stackare ringde idag vid lite fel tillfälle..
vilken var i det senast nämnda...
Och hon var inte otrevlig på något sätt utan det bara blev som det blev..
Jag sa inget ...
och jag gjorde inget..
Det var bara det att jag var allmänt otrevlig..
Svarade inte på frågorna ..
högg när hon sade något om något...
Fick lite dåligt samvete..
Och bad självklart om ursäkt..
kände hur mina tårar sakta började välla fram..
för jag skämdes så..
men hon sa bara..
- du, jag ringer tillbaka en annan dag! När allt känns lite bättre.....

Jag är så ledsen för att jag inte orkar hålla uppe en glad min...
jag är så ledsen över allt detta skit..
jag vill inte vara här..
men det är jag och jag måste tyvärr vara lite nere..
jag är trött...
orkar inte..

svidde vipps......

Nu är det slutdiskuterat...

Har idag för övrigt haft en ok dag...
Barnen har varit ok...
allt har varit ok..
Jag har så mysigt med de små..
När de kryper upp i min famn och kramar mig..
När de klappar på min kind och säger att de älskar mig..
När de bankar till en i magen när man slumrar till och säger att jag inte får sova...
Allt är liksom dem..
De små..

Min äldsta kom till mig förut idag...
Kollade in mina kvarvarande hårstrån och sa...

-du mamma, snart har du lika tjockt hår som jag har....

Till saken hör att han har ca 6mm och fint tjockt hår..
Hans tankar är så oskuldsfulla...
De är så fina .. de små..
kommer med saker som får en att le ända nerifrån och innifrån...
på ett sätt som man inte kan sätta ord på..
De är helt underbara dessa små underverk..

Tjing

Skön dag ändå...

Idag har mina små varit hos sin farmor och farfar...
Först bjöd de mig och småttingarna på lite mat och sedan var det
bara för mig att avlägsna mig och sedan lägga mig bekvämt hemma i sängen
och sova ..

Mina tankar är fortfarande tunga men jag känner mig mycket bättre när
man fått vila sig lite..

Och man känner att man orkar vara lite glad och leka med de små..

Nu gnäller jag igen men jag blir tokig på att vara trött hela tiden...
så in i bombens trött...

Det blir nog lite lördagsgodis för de små sen..
en annan får ju inte i sig något för tillfället..

tjing

Hålla mig uppe...

Det är så svårt just nu..
jag vet inte men jag känner det som jag inte kan tänka possitivt om något..
Som om jag bara går och väntar på att det ska bli värre..
Jag vill ju inte vara så själv destruktiv men just nu har jag blivit det..
Alla runt om är så goa och förståeende ..
Det enda jag gör är att nicka snällt med ett litet leende..

Varför börjat det kännas tungt nu..
jag menar..
det är ju snart över..
Det är ju inte mer än 50 % kvar..

Om det inte varit för detta illamående ..
Om det inte varit för denna eviga trötthet...
Om det inte varit för att jag har sån prestationsångest..
Om det inte varit för att jag alltid är så envis..

Hm..
Om "om" inte hade funnits hade jag varit miljonär nu....

Vädret är underbart ute..
och jag vill inte ens gå ut..
Tur att andra kommer och drar ut en lite..
Annars hade jag nog legat här inne och gjort absolut inget..
Tror att jag kanske glidit in i en liten depp...
men den går nog över snart igen..

Som allt med sjukdom..
Det går ju över till slut...
Och då minns man knappt att man mådde så här..

tjing

Så är det...

Så är det...
man får helt enkelt acceptera dessa biverkningar och bara hoppas på att de ska försvinna snabbt..
Illamåendet har varit jobbigt denna gången..
håravfallet har jag börjat vänja mig vid..
Var och kollade peruker idag..
men det känns så onaturligt att ha den på huvudet..
Lånade hem tre stycker för att kolla vilken som var bäst..
och jag testar och testar.
Men hittar liksom inte det...
det där speciella..
och hur man än vrider och vänder på det så känns det inte som jag...
så vad skulle det egentligen spela för roll om jag går omkring med huckle på mig ett halvår framöver..
Men jag får väl testa dem lite till för att känna efter ordentligt...

Ja sen var det ju fredag idag..
C med familj kom ju över..
Men det var trötta hjältar som satt runt bordet och det blev att vi avslutade ganska tidigt..
Inget vin för mig..
Men drickandet lämnade jag över till C och våra män...
Och det var inget problem för dem...
Trevligt var det i alla fall...
som alltid..

Upp som en sol och ner igen.....

tjing

nu var det gjort... 50% kvar...

Nu har jag fått i mig de där påsarna ..
Var inte lika nervös som första gången och C var med mig och höll mig sysselsatt..
Stackars C..
Där springer hon för min skull ut och hämtar kaffe ..
Sen har vi hittat något som var super gott..
Digestivekex med räkost på..
Ni anar inte vilken lyx det är att sitta och dricka kaffe i plastmuggar och äta dessa delikata digestivekex..
det är som en liten picknick och den får mig att glömma det där som sakta men säkert rinner i mig..
Nu är jag, som man kallar det i sjukhusvärlden "coritsonspeedad" så just nu mår jag ganska så bra..
Men tyvärr så vet jag att snart får ja ta de där illamående tabletterna och deras biverkningar på magen..
Men det är de värda..
allt för att slippa kräkas...
huga miga..

Igår ramlade jag ner i det svarta hålet...
Långt ner..
Jag satt på huk i duschen och grät..
Medan vattnet strilade ner över mitt snart kala huvud..
Satt jag där och fick sån ångest att det gjorde ont ända in ...
där inne där jag för tillfället inte vill känna något ..
inte ett dugg..
jag satt där med två händer fulla med hår...
Och varje gång jag tog ett tag med handen föll det bara mer hår..
visst var jag beredd på att tappa håret..
visst visste jag att det skulle ske..
men jag hade inte en aning om att det skulle kännas så svårt att förlora det..
att förlora lite av sin egen identitet...
Att veta att man kommer att gå hårlös ett bra tag innan man kommer att känna sig som sig själv igen..
innan jag blir den gamla nina i håret..
Det kommer att ta tid att lära sig titta sig i spegeln och tycka att man ser ok ut..
Det kommer att ta tid innan jag vågar se mig ordentligt i spegeln igen utan att tänka..
där står ju en sån där cancerpatient...

Bad därför om en remiss till perukmakaren...
Och fick en snabb tid så jag ska dit imorgon vid 12 tiden..
Tror ändå att det kommer att kännas lite bättre med en kaluffs på huvudet oavsett om det är mitt eget eller inte...

Att förlora håret är jobbigt..
men jag vet att det är så..
jag kan ju liksom inte slippa det på något sätt..
därför accepterar jag det nu..
och går vidare och fixar så att det kommer att kännas i alla fall lite bättre än nu..
det är som med allt när det gäller cancern..
jag har ju inget val...
jag kan inte bestämma själv..
så det är bara att åka med och säga till mig själv att allt kommer att gå fin fint..
för det kommer det..
om ett tag..
om ett litet tag..

tjing

Klartecken...

Eftersom jag är så "ung" ha ha ...
så tyckte doktorn att jag skulle få trots lite sämre blodvärde..

Så imorgon blir det i med det röda "sanfransisco" liknande giftet i kroppen igen..
Och även en påse med det där genomskinliga...

Undrar just om jag kanske kan få ett paraply i... hm..

Nej .. skämt å sido..
Detta är faktiskt inte så kul..

Men det är väldigt kul att skämta om det...

Liksom ett sätt att se lite lättare på allt..

Har ingen aning om hur jag mår imorgon men kan jag så skriver jag...

Hallå alla där ute ..
skicka mig all kraft ni har över..
jag behöver lite nu..

tjing..

Förkyld..

Jaha .. då var det det med min hals då..
ont i halsen och hostar som en galning..
Ringde onken och sköterskan sa att hon skulle prata med läkaren..
Mina blodprover hade varit precis på gränsen..
Hoppas innerligt att jag får åka imorgon..
Även om det inte är speciellt roligt så betyder nästa behandling ändå att jag har gjort hälften och har bara 50% kvar..
Och att putta fram det en hel vecka känns inte kul..
men jag ska inte ta ut något i förskott..
Hon skulle ringa tillbaka i eftermiddag så får jag se vad som händer...

VINDEN BLÅSER GENOM MITT HÅR...

Jag menar verkligen just som jag skriver...
jag känner varje pust av vind stryka längs min hårbotten..
Lite häftigt, skrämmande och...
KALLT...
Hur kommer det då bli när allt är borta..
Brrrrrrrrrrrrr...

Tror att jag ska be om en peruk i alla fall...

Satt just och funderade på om det funkar med "brun utan sol" på skalpen..
Jag menar ju..
Den är vit.. riktigt vit...
Alla här i min lilla by kommer ju att tro att globen kommit på besök..
Om jag nu vandrar omkring med mitt kala huvud..
Och jag vill ju inte bli en turist attraktion..
eller...

tjing

kommentarer....

Nu mina vänner där ute..
Nu kan ni skriva utan att behöva vara registrerade...

En kär vän till mig sa..
-hörru nina... du kan faktiskt ändra på dina inställningar så alla kan kommentera..

Det hade jag inte en aning om..

Men nu funkar det..
så skriv nu på ..

tjing

Du ser ju pigg ut...

Måste man vara halvt döende eller se ut så för att man är sjuk??
Är det så att jag måste se ledsen ut varje dag ...

Hm.. nej så är det ju inte.. självklart.
Men det verkar som några där ute tror det..

Själv försöker jag se glad och vara glad så ofta det går.
Det de inte tänker på att jag varje dag kämpar mot min ångest..
Min dödsångest..
mina tankar om hur mina små ska klara sig utan en mamma vid sin sida.
Mina tankar om att jag faktiskt har cancer..
har fortfarande än idag svårt att fatta det själv..

Vad svarar man till någon som frågar hur man mår....
Jag vet ju så väl att de verkligen undrar och bryr sig..
Men jag orkar liksom inte svara på hur jag egentligen mår..
Vill ju inte att de ska bli rädda för mig och aldrig våga prata med mig igen..
Det är så svårt att berätta hur jag egentligen mår....
jag vet ju knappt det själv..
Jag vill inte ens tänka på hur jag egentligen mår..
För skulle jag tänka på det så skulle jag nog rasa ner i det svarta hålet..
det hål som jag helt avsiktligt och smidigt för tillfället undviker..
undviker in i det sista..

Har nu tappat halva min kalufs..
Det är ju fortfarande en frisyr men med mycket mindre hår..
Står framför spegeln och försöker förstå hur det kommer att kännas när allt är borta..
hur jag kommer att se ut där under allt hår..
Ska nog be om en remiss för att få peruk ändå..
Vill ju vara fin ibland...
Men jag får se..
Har ju en massa snygga saker att binda runt skalpen...
Mamsen har virkat mig en cool mössa.. och håller på med en sommar mössa med...

Det var skönt att komma tillbaka till vardagen men jag längtar redan tillbaka för att bli lite mer ompysslad..
för det var helt underbart hos mamsen..
Vi njöt av varandras sällskap dagarna långa och bara hade det bra..
Alla som jag träffade och hade det trevligt med...
Man blir liksom fylld av possitiv energi och det känns så skönt att få möta deras sorg i allt detta elände..
Att slippa sitta via telefonen och förklara allt..

Idag var jag och tog blodprover för på torsdag..
har varit lite förkyld och haft ont i halsen så jag är lite orolig för att de ska säga att proverna inte var bra och att de måste putta fram behandlingen en vecka..
hoppas inte..
Ska ringa onken imorgon för att höra så allt är ok..
C ska följa med mig..
Hon ska ta ledigt varje gång... för att följa med..

Nu när jag är hemma igen ska jag skriva varje dag ...
Blev liksom lite lagt åt sidan när jag hade det gött...

Solen skiner och våren är här..
och den underbara sommaren kommer snart..

tjing

Håret...

Nu var det dax då..
Håret faller..
Inte tar jag det med den ro som jag trodde att jag skulle göra..
Känner lite panik över att jag kommer att bli skallig..
Samtidigt som jag är lite fundersam och nyfiken på hur det kommer att kännas..

Det jobbiga nu är när jag drar handen genom håret får jag med mig en hel toffs med hår..
Inte trodde jag att det skulle ramla så mycket på en gång..
Och så snabbt..
Men som vanligt har jag gått runt i min egen lilla värld och liksom puttat det framför mig..

När jag satt framför tv:en igår här hos mamsen satt jag utan att tänka på det och drog i mitt hår...
Efter en stund hade jag en liten hög framför mig..
mamsen sa..
- nina, sluta nu.... även om jag inte visar något så är det jättejobbigt att se dig sitta och tappa hår så där...

Då insåg jag att det är nu..
det är nu ..
det blir verkligt för alla andra..
Det är nu de kommer att se att jag..
nina...
HAR CANCER..

Det är nog svårt för andra att se mig..
För även om jag tror att jag inte visar något så ser ju mina närmaste hur jag egentligen lider..
Lider inom mig..
Inne i min egen lilla bubbla..

Man håller sin lilla fasad uppe...
Så att alla andra ska må bra.. och känna att det är ju som vanligt.
Det är ju egentligen som vanligt.. förutom min sjukdom..
Men visst..
Snart är jag frisk igen och då kommer jag själv glömma hur jag egentligen mådde.

Är lite deppig just nu..
Ser inte fram emot nästa cyto... bävar för det ..
Men det kommer säkert att gå bra..
Jag överlever ju...
Men biverkningarna hade jag kunnat vara utan..

Ska försöka dra mig upp ur hålet..

Idag ska jag åka till några vänner här i storstaden, de ska få träffa mina små underverk..
det ska bli trevligt..

Imorgon ska vi åka hem igen...

tjing

Tar det lugnt...

Jag bara slappar och tar det lugnt..
Har inget speciellt att skriva om egentligen..
förrutom att jag har det bra här hos mamsen..

Tyvärr börjar mina tankar grumlas av det som sker nästa vecka..
Konstigt nog börjar jag redan oroa mig för något som ligger så långt fram i tiden..
varför gör man det egentligen..

Jag börjar känna mig som gamla nina igen och så ska jag börja om igen..
Ännu några veckor av otrolig trötthet, illamående, konstig mage, torr mun...
mm. mm. .........

Och mitt hår har börjat ramla lite..
det är liksom lite i taget för tillfället..
men jag vet även där...
att efter nästa cyto kommer det att sätta fart helt..
Jag har egentligen inte känt någon oro för att tappa mitt hår..
Men nu när det börjar närma sig känner jag mig lite orolig..
Hur kommer det att kännas egentligen...
Och hur lång tid kommer det att ta innan jag känner mig som en snygging igen...

Visst allt får ta sin tid men jag har lite svårt att tänka possitivt just nu..
svårt att ta mig själv i detta tillstånd..

Och än idag kan jag känna det som att...
VARFÖR JUST JAG..
egotrippat tänk men jag orkar inte tänka mer än så just nu...

Känner även att det börjar bli jobbigt att prata om det...
och så har jag inte kännt förut..
men det kommer liksom krypande på en..

Men nu ska jag inte tänka på något mer..
utan jag ska fortsätta att ha det skönt här och bara ta det lugnt...
cool lugnt...

tjing

För länge sedan....

Det var länge sedan jag vakna en morgon och båda barnen var borta från sovrummet..
Det var länge sedan jag låg kvar länge i sängen och lyssnade på alla ljud runt om och verkligen slappnade av...
Jag lyssnade till konversationen mellan min mamma och mina barn och låg bara kvar i sängen med ett stort leende på mina läppar..
Jag har det helt enkelt bra här och blir ompysslad till 100%...
En mamma är alltid en mamma..
hon finns alltid där..
visst är det en underbar känsla..
en helt fantastisk underbar känsla..

I lördags var jag ute i stan och träffade lite gamla vänner..
Och det är alltid kul att prata gamla minnen och skratta åt hur man en gång gjorde i vissa situationer..
Och det är ju alltid någon som kommer ihåg just den där situationen som man själv har "glömt" bort..
eller det som man inte ville komma ihåg..

Har mått ganska så bra ...
Lite blåsor i munnen och trötthet är väl det enda som gnager på mig nu..
Känns lite när det börjar närma sig nästa gång..
nästa cyto..
Och jag bävar för när de ska ta blodprover på mig nästa vecka..
min arm ser ut som världskartan med alla olika färgnyanser och det är över hela armen..
Men har jag tur kanske de kan använda min port.. vi får se.

Börjar sakna gubben där hemma lite..

tjing

Bortskämd..

Nu har jag äntligen landat här hos mamsen..
Konstigt att det ska ta några dagar innan man kommer till ro någonstans..

Har helt enkelt inte gjort speciellt mycket utan bara försökt att slappa..

Mina små trivs bra här och blir sysselsatta till 100% utan att jag behöver lyfta ett finger..

Var iväg till min lillasyster igår och kollade in hennes valpkull..
Det är en hel del valpar.. 10 st.
Och man kan sitta och titta på dem i timmar..
de är bara 3 veckor gamla och såååå gosiga.
Valpar har ju ett sätt att charmera en oavsett hur de ser ut..
Mina modersinstinkter vaknar och man vill bara ta alla med sig hem och kela med dem i evighet..

Men som tur är så har man det där med sunt förnuft...
Annars hade jag nog haft hela huset fullt med djur vid det här laget..

Ikväll ska mamsen ta barnen och jag ska åka till mina kompisar här uppe och snacka lite och umgås..

ska bli trevligt..

Känner mig fortfarande enormt trött..
Det är nog det jobbigaste.. man vill liksom inte göra något och om man gör något så är det.. är det.... ja, jobbigt.
Sedan är det smaklökarna och luktsinnet som spelar mig ett spratt..
Helt plötsligt luktar allt .. hm... metall... eller smakar metall..
Och jag kan säga att det är inte speciellt gott..
Annars börjar jag nog känna mig bättre över lag..
men det är ju som de sa..
Veckan innan nästa cyto mår man bättre...

Idag är det lördag... godis dagen...

tjing

Ledigt från vardagen....

Nu tänker jag ta ledigt från vardagen...
Nu tänker jag inte damsuga på ett tag..
Nu tänker jag bara ha det bra..
Nu tänker jag bli mycket bortskämd...
Nu tänker jag packa mina saker och åka iväg..
Nu tänker jag ta min två små och åka till...

till min mamma..

Satt på sjukhuset och funderade på varför jag inte vilar som jag ska..
Men det är ju inte så lätt att varva ner som mamma och städ freak som jag är..
Sakta men säkert går det ju.. men inte tillräckligt snabbt.
Och det ska bli skönt att slippa sitta hemma och tänka på allt man inte gjort under dagen för att man inte har orkat...
Inte för att jag är lat..
Utan för att jag helt enkelt inte kan eller orkar ta tag i något just nu..

Så en vecka eller så hemma hos min mamma ska nog få mig på rätt köl igen..
Det ska bli mysigt att bli lite omhuldad av mamsen...

tjing

Sjukhuset...

Sagt och gjort.. jag ringde onken i måndags.
Berättade om mina symtom och hon sa att hon skulle prata med en doktor och återkomma.
När klockan närmade sig 12 ringde hon och sa att de ville att jag skulle komma in.
Satte mig i bilen och körde..
Väl inne tog de hand om mig.. tog lite blodprover och jag fick träffa en läkare som skickade mig vidare för att göra en CT.. de misstänkte ev. propp i lungan eller vatten.
och vad är nu det.. jo.. jag går dit efter att de stuckit mig flera gånge för att hitta ett kärl som funkar, nu när jag tar cyto så blir kärlen mer känsliga så det var inte lätt..
Det resultera i att hon satte nålen på ett väldigt känsligt ställe.. i ett litet kärl med en STOR nål.
I alla fall.. när jag kom till CT visste jag inte vad det var.. men nu vet jag..
Har ni någonsin sett en gigantisk munk...
det har jag..
har ni någonsin fått åka igenom mitten av en gigantisk munk...
det har jag...
Men det som inte var särskilt kul var att min ven inte gillade att få i sig kontrasten..
så när han spolade i detta så gjorde det så ont att jag hoppa upp i taket och samtidigt skrek..
hm.. jag som inte brukar vara känslig men det gjorde så in i ont..
När jag väl fått i mig allt och åkt i genom den gigantiska munken ser jag att han på andra sidan rutan kallar på en annan..
hm.. undrar just vad de prata om.. men kom sedan på att jag nu låg mitt i munken...
ska jag få panik eller ska jag bara ligga här...
munken ven och lät ...
jag bestämde mig för att bara ligga där..
När de kom in igen sa de att det inte blev bra...
Vilket nu innebar att jag skulle stanna några timmar vätskas upp igen för ännu en omgång...
sagt och gjort... ner till onken igen... där jag bad dem ta ut den fruktansvärda nålen...
Det gjorde de och sedan skickade de ner mig till akuten för de skulle ju gå hem för dagen...
Väl på akuten blev det att ännu en gång förklara lite...
och så kom en sköterska in med lite dropp...
Och jag bara bävade för jag visste ju hur svårt det var att sticka mig..
när hon försökt 2 ggr och misslyckats gav hon upp...
De var ju tvingade att sätta just den där stora gröna nålen för att jag skulle göra en röntgen till..
Men hon kallade på en kollega...
Hon satt länge och tryckte och kände och "plopp" där satt den....
Konstigt det där..
Sen fick jag lite mat.. vid 21 tiden.. jag var RIKTIGT hungrig... och gott var det..
Sen bar det iväg upp till den gigantiska munken igen...
tur att jag hade stillat min hunger..
Denna gången gick det lättare att spruta in kontrasten och...
Denna gången blev lika dålig som förra...
all denna väntan i onödan...
Då blev jag inlagd för natten.... OCH HUR KUL ÄR DET......
men i alla fall det blev sova... sjukhusfrukost och sjukhuslunch innan nåt hände...
Läkaren kom och sa... du ska göra en lungscint.... okej tänkte jag...
Upp gjorde det vid ett tiden.. lite radioaktivt skit i mig..
precis som min kropp inte fått nog med gifter denna veckan...
Det gick i alla fall bra och bilderna visade att jag inte hade en propp.. SKÖNT!
Så nu är jag hemma igen och har ingen aning om varför det gör ont när jag andas...
visst det har blivit bättre och lättare att andas..
hm.. jag kanske bara behövde lite vila... det var skönt... ha ha

Läkaren sa att det troligtvis kunde va så att en muskel fått sig en törn vid insättning av porten eller att jag sträckt mig på något sätt...
Han visste inte men han sade att vi alla fall kollat upp det som var allvarligast...

I min iver att åka hem skyndade jag att säga hejdå till alla och sprang nästan ut till bilen..
den hade ju stått på betalparkering hela dagen utan giltig biljett...
PFHHHHUUUUUUU... inga böter...
lite tur ialla fall...
när jag sen på vägen hem upptäcker att jag glömt en sak... skrattar jag gott...
där hade jag haft så bråttom att komma ifrån sjukhuset att jag glömt be dom ta ur venflonet...

Jag avlägsnade detta själv när jag kom hem ...

Det blev mycket text idag men det var massor att berätta..

Alla fina biverkningar är kvar..
men jag tycker att de börjar klinga av lite...
men tröttheten får jag nog stå ut med...

ska bli skönt att sova i min egen säng inatt..

tjing

Behandling ... nej tack

hade jag fått välja..
hade jag över huvud taget haft något val så hade jag nog tackat nej till cellgifter...

Det som skrämmer mig mest är att det bara är början..
Hur ska de bli sen ...
sen när mitt eget immunförsvar är så lågt att jag inte orkar ..

Visst det finns inte i mig..
att ge upp menar jag..
men just detta att veta att dessa biverkningar ska hålla på i minst 2 månader till...
Ja.. jag vet att jag klarar det..
ja.. jag vet att det snart är över..
men det känns liksom inte bättre av de tankarna..

Har ont i min arm och kan inte lyfta min minsta ordentligt..
Det svider ibland till där jag har min port-a-cart och jag menar ordentligt svid...
Jag har börjat få blåsor längst bak i munnen..
Och muntorrhet..
Ont i bröst när jag andas in..
ska förrästen ringa om det imorgon.. det är ju lite otäckt att inte kunna andas ordentligt..
Mår illa från och till... det kommer som i vågor..
men det som är jobbigast är nog denna enorma trötthet..
och den här tråkiga känslan av att jag inte orkar något..
jag vill verkligen hitta på något.. och tar mig ibland i kragen, går ut, leker lite med barnen, fixar lite...
men efter det är jag helt slut.. alltså efter 10 minuter av lite är jag helt slut..
Det som då är jobbigast är ju detta hemska tryck över bröstet...
Ja nu har jag nog gnällt färdigt för idag...
Jag känner mig inte särskilt possitiv just nu..
men jag biter ihop och står ut...
det måste ju bli bättre.... det måste bara det...

MEN......

sen kom det ett så glädjande besked från min kära vän L
L och hennes kille ska ha en liten...
TJOHOOOOOO!!!!!!
så himmla jätte underbart...
de som har längtat så..
och nu äntligen ska de få en liten... i september ska den komma till världen..
Jag är sååå glad för hennes skull...

Tänk!! L med en liten i sin famn..
Jag vet ju hur kär och go hon är mot mina små...
ohhhh.. kanon kul..

tjing

då var det igång..

Allt gick jättebra..
Jag var helt enormt rädd när det där röda kom smygande genom slangen man såg hur det närmade sig..
sakta, sakta kom det närmare ingången i mig...
Jag var sååå nervös...
När det väl hade kommit in i mig en stund och sköterskan sade att nu går jag ut en stund kände jag mig mycket lugnare..
jag var ju så rädd för en allergisk reaktion..
som aldrig kom..
Mådde istället...
ja.. precis som vanligt..
När jag trodde det var klart kom hon in med ytterligare en påse med medicin i...
Det var genomskinligt så det var inte lika otäckt..
men det röda är det som man mår sämst av .. sa hon..
Självklart var jag premedicinerad och fick en hel del annat smått och gott i mig innan allt började..
cortisonet gjorde en lite pigg och det märktes..
Ja fick även med mig tabletter mot illamåendet hem...
Efter en så där 4 timmar slog det till...
som en redig bakfylla..
eller lite värre..
men då tog jag mina tabletter och det lugnade ner sig..
idag har jag mått illa från och till och varit oerhört trött..
lämnade barnen på dagis... sov... hämta barnen på dagis.
Känner lite i kroppen som man har en förkylning på gång...
Varm och kall om vart annat... och lite ont i lederna...
Sedan har jag väldigt ont av min port-a-cart...
Men det blir bättre och bättre för varje dag den med...

Nu är 25% gjort,, 75% kvar....
tiden går fort...

tjing

Cellgifter..

Idag är dagen..
Den dagen jag så länge fruktat..
Nu är den här..
Nu ska det i mig oavsett om jag vill eller inte..
Det är bara att kliva på tåget...
Det tåget utan hållplatser..
Bara en slutstation....
Och dit strävar jag
och dit längtar jag..

Nu åker jag...
Hej då gamla nina...
välkommen nya nina...

tjing

Ont...

Har nu satt in port-a-carten...
Själva operationen gick kanon...
Snacka om att det är lite häftigt att bli drogad.. ha ha ha
Men när all bedövning väl släppte... oj .. oj.. oj
Jag som trodde att jag inte skulle ha ont..
Vad hade jag egentligen intalat mig själv..
Har ont så in i...

När jag hade tagit tåget hem insåg jag att jag inte skulle kunna lyfta min lille in i bilen..
jag ringde runt till några och gissa om jag fick hjälp...
De på dagiset hjälpte mig ut i bilen och min vän C kom hem till oss och lyfte ur..
Under tiden hade fler sett att jag ringt och de ringde tillbaka och erbjöd sin hjälp..
Underbart det där med att bara våga fråga...
Klart folk hjälper en ..
bara de kan..

Nu laddar jag mina batterier tills imorgon och tar en dag i taget...
Nu sätter det igång och snart är det klart...

Ska först på EKG imorgon för att kolla hjärtat..
En av de cellgifter jag ska få tar hårt på hjärtat...
Men det kommer säkert att gå kanon..
och sen bär det iväg upp till cyton...

Får se hur jag mår imorgon..
men jag skriver så fort jag kan...

tjing

nedräkning...

Nu börjar det kännas att det snart e dax..
Jag vet att det kommer att gå bra och jag får ta det eftersom det kommer..
men jag är ändå så nervös...
eller snarare rädd..
Men är det inte alltid så att man är rädd för saker man inte har kontroll över..
Och när man väl är färdig med det eller har gått igenom det så gör man det som en starkare människa...
En mycket , mycket starkare människa...

Min vän C vill klippa mig..
Lite övning är ju inte helt fel..
som hon själv säger..
om det blir fel så gör det ju inget..
det ska ju ändå ramla av..
Det hon inte tänker på är att om det blir snyggt så lär hon få klippa mig för resten av sitt liv...
ja...
när håret växt ut igen vill säga...

Imorgon bär det av till kalmar för att sätta in port-a-carten...
De sätter in den under lokalbedövning..
Det ska bli spännande ...
Det är ganska skönt att sväva bort när de ger en de lugnande medicinerna...
Som en sorts fylla fasst lite bättre... ha ha ha
Och man behöver ju inte vara orolig för man är ju dubbel kollad och trippelkollad så allt går bra..

Ja då är det snart dax då...

Skriver lite mer imorgon..

känns lite som min hjärna är tom på ord för tillfället...

tjing