torsdag 7 februari 2008

Känslor

”Det händer inte mig.
Jag tränar och lever sunt. Försöker hålla tider och är bra på att säga förlåt.
Det kan inte hända mig.
Äter för det mesta rätt mat och är nästan aldrig förkyld. Sårar inte med avsikt och är ärlig mot mig själv.
Men så hände det mig.
Och där står man som ett fån. Som om någon tittar på mig och mitt liv och hånler. Riktigt flinar åt allt jag vill göra och planerat. Spottar och stampar på mina drömmar och min framtid.
På bara några minuter hade hela livet vänts upp och ner. Ingenting som jag planerat skulle någonsin bli som jag tänkt mig. Smärta, sorg, vrede och frustration blev snabbt mina nära vänner. Likaså orättvisan. Folk mördar varandra, våldtar barn och slår sina fruar och så får jag cancer. Jag som inte ens svär högt...”

3 kommentarer:

Lollo sa...

Här satt jag och skrev ihop en fantastisk kommentar (om jag får säga det själv) sen när jag skulle lägga in det till dig visade det sig att jag ju inte hade något konto, så jag la upp ett och under tiden försvann hela min kommentar!! Kontentan var i alla fall att jag älskar dig och vill att du absolut inte ska skämmas över din fixering eller rädsla, den är befogad!

Emma sa...

Du sa alltid till mig att allting skulle bli bra, under svåra tider gäller det att inte ge upp hoppet och du vet att jag och alla andra finns vid din sida när som, dag som natt när du än behöver. massvis med kramar. / emma

Petra sa...

Tur att Lollo skrev att man måste ha ett konto. Ser nu att ingen av mina kommentarer syns!
Ja ja! Vad kan man säga!

Tycker att det faktiskt var lite poitiva nyheter ändå. Även om dom inte är bra men man måste försöka se ett ljus i mörkret!
Vet att du kommer klara detta med glans och reultatet kommer bli att du blir ännu starkare som människa!
Du om någon klara detta! Det är jag övertygad om!!
Love You Sis!!!!!!!!!!!