Ledsen..men

Idag har det varit en ledsen dag. Har stundvis dock känt mig glad och det tack vare min kära C.
utan hennes sjuka humor och allvarsord hade dagarna blivit jobbiga.

Samtidigt så vet jag.. och som man säger...
detta är tyvärr något jag får leva med.
Det är ju liksom som det är och det finns i mig.
Det är ju inget jag egentligen kan göra för att ta bort det.
Och det är ju bara att vänta tills alla behandlingar börjar.
Tills dess är det ju bara att acceptera läget, för frisk det ska jag ju bli...

Ringde sjukhuset idag för att jag ville höra om det blev den 28e eller inte... läkaren sa ju faktiskt eventuellt att de hade en tid då..
Dumt av henne att säga en tid.. man blir liksom lite manisk då..

Men i alla fall så satt de och planerade in alla ingrepp nu och jag skulle få en kallelse 2 veckor innan operation...
JAG VILL JU OPERERA MIG NUUUUUU!!!

Så att jag kan sätta igång att bli frisk....

När jag la på luren kände jag ... hm...
Ja ha... då var det bara att vänta då... denna väntan... vänta på operation... vänta på svar om vilken behandling man ska få... väntan .... väntan....

Men... hm..
Undrar just om man kanske bara ska ha det gött tills det är dax... visst det kommer svarta tankar .. dem kan jag ta...
Men det är ju liksom inte mycket värt att slösa bort den tid man har på att gå runt och oroa sig..
Jag menar...
Det är ju som det är.. och elakingen är ju där den är...

Hoppas den inte spridit sig... "huga miga" hemska tanke..

Men jag får hoppa in i min glasbubbla och åka vidare till mitt friska mål..

tjing