Nu trots alla glada och positiva besked får man höra hur svårt många har det.
Jag önskar att jag hade förmågan just nu att känna med dem alla och kunna sörja tillsammans med er alla där ute som drabbas av sjukdomar eller sorg.
Men jag orkar inte.
Man ska visa en så glad sida utåt och alltid vara på topp.
Men jag orkar inte mer.
Jag är trött på skitsnack och allt annat som alla pratar om.
Konstigt att alla andra tydligen känner mig bättre än jag själv.
Visst jag kan välja att inte lyssna eller ta åt mig.
Att ignorera dessa "hata andra människor"
Men till slut orkar man inte hålla uppe humöret och rycka på axlarna.
Helt enkelt göra det sim andra förväntar sig att man ska göra.
Jag önskar så att jag för en stund kunde få sätta mig ner med dessa bittra människor och bara för en stund försöka förstå vad det är som gör dem ledsna på livet.
Att få dem att förstå att livet är en gåva.
Att man själv styr sina tankar och framförallt att man styr det som kommer ur munnen på en.
Tjing
Ninas iPhone
