Tungt besök hos läkaren idag.

Efter att ha träffat min läkare på bröst mottagningen idag grät jag.
Tunga besked om framtiden.
Visst det finns inget som de ser i mig just nu!
Men läkaren sade att det med största sannolikhet kommer till baka igen.
De har satt in annan anti östrogen behandling på mig nu
Om den är bättre får tiden utvisa.
En spruta i månaden i all evighet.

Eller som läkaren sa.
För att hålla cancer i schack!
Och om den skulle komma tillbaka så får jag en cellgiftsomgång till.... Och sen anti östrogen ... Och sen....

Trodde i min enfald att denna skiten skulle vara över nu och att jag skulle få en möjlighet att få bli friskförklarad!!

Men nu inser jag att den dagen kanske aldrig kommer.

Och ja ..
Självklart håller jag modet uppe!

Men att leva med vissheten om detta är en enormt tung börda att bära på.
Och det tyngsta av allt är när läkaren säger det till mig.

Bara en liten tro på att jag kanske en dag skulle få höra orden att jag var friskförklarad har grusats och den finns inte längre.

Detta är för tungt för mig att bära och jag behöver hjälp att kunna fokusera på rätt saker och inte på döden....

Så i nästa vecka har de bokat in mig hos en psykolog.

Har inte en aning om vad jag ska säga.
Men jag vet att jag behöver det.

Livet är fan inte rättvist.

Tjing

Hårfager återväxt

Nu börjar det verkligen växa ut.
Snart kan jag gå utan huckle
Längtar så!!

Semester och tillbaka igen

Det har varit 4 veckor helt fantastisk semester.
Jag har verkligen haft det bra och känner mig utvilad.

Jag har varit och gjort en ny röntgen.
Den visade inget nytt och det kändes bra.

Däremot så hade jag tydligen brutit ett revben.
Nu helt plötsligt förstår jag varför det har gjort lite ont att andas igen.
Nästan som när jag var nyopererad.

Läkaren undrade om jag ville bli mer sjukskriven men jag ville inte det.
Så ont har jag inte.

Sen har vi de där djädrans anti hormonerna.
Har ätit dem och slutat och sen ätit igen...
Och nu
Nu vägrar jag ta en tablett till..
Mår så dåligt av dem och tänker inte acceptera att behöva må så här i 5 år framöver...
Läkarna kan inte säga vad som är bäst...

De kan inte ge mig någon som helst tröst i att det inte kommer tillbaka om jag fortsätter med tabletterna.

De kan inte ge mig någon som helst tröst i att det inte kommer tillbaka om jag inte äter dom heller..

Så hur gör man när man får ett val...
Ett val mellan pest eller kolera?
Hur man än vrider mig så kan man inte känna sig säker...

Så jag har valt..
Att inte äta tabletterna..
Att få kunna röra sig och vara normal betyder mer för mig än att må dåligt i 5 år framöver.

För hur eller hur så kan det komma tillbaka oavsett vilket ....

Tjing

Nagel lossning

Mina naglar börjar sakta släppa!
Otäckt!
Men som tur är kommer de växa ut igen i framtiden
Hoppas jag...

Har nu haft 2 1/2 veckas semester och har njutit oerhört av tiden.
Har dock varit väldigt tung i mina ben.
Svullnad så huden hängde ner över mina anklar och en enorm trötthet i benen.
Har känt mig som en 100-åring!

Men det börjar bli bättre och det kommer bara bli bättre för varje dag som går!

Var på röntgen i måndags!
Jag gillar inte att åka igenom de där rören och inte de där kontrast medlet de sprutar in!
Men jag är tacksam över att jag lever på 2000- talet...

Lite mer semester sen blir det tillbaka till att jobba heltid!

Äntligen går livet mot sina vanliga rutiner igen 😘