Hålla mig uppe...

Det är så svårt just nu..
jag vet inte men jag känner det som jag inte kan tänka possitivt om något..
Som om jag bara går och väntar på att det ska bli värre..
Jag vill ju inte vara så själv destruktiv men just nu har jag blivit det..
Alla runt om är så goa och förståeende ..
Det enda jag gör är att nicka snällt med ett litet leende..

Varför börjat det kännas tungt nu..
jag menar..
det är ju snart över..
Det är ju inte mer än 50 % kvar..

Om det inte varit för detta illamående ..
Om det inte varit för denna eviga trötthet...
Om det inte varit för att jag har sån prestationsångest..
Om det inte varit för att jag alltid är så envis..

Hm..
Om "om" inte hade funnits hade jag varit miljonär nu....

Vädret är underbart ute..
och jag vill inte ens gå ut..
Tur att andra kommer och drar ut en lite..
Annars hade jag nog legat här inne och gjort absolut inget..
Tror att jag kanske glidit in i en liten depp...
men den går nog över snart igen..

Som allt med sjukdom..
Det går ju över till slut...
Och då minns man knappt att man mådde så här..

tjing