hade jag fått välja..
hade jag över huvud taget haft något val så hade jag nog tackat nej till cellgifter...
Det som skrämmer mig mest är att det bara är början..
Hur ska de bli sen ...
sen när mitt eget immunförsvar är så lågt att jag inte orkar ..
Visst det finns inte i mig..
att ge upp menar jag..
men just detta att veta att dessa biverkningar ska hålla på i minst 2 månader till...
Ja.. jag vet att jag klarar det..
ja.. jag vet att det snart är över..
men det känns liksom inte bättre av de tankarna..
Har ont i min arm och kan inte lyfta min minsta ordentligt..
Det svider ibland till där jag har min port-a-cart och jag menar ordentligt svid...
Jag har börjat få blåsor längst bak i munnen..
Och muntorrhet..
Ont i bröst när jag andas in..
ska förrästen ringa om det imorgon.. det är ju lite otäckt att inte kunna andas ordentligt..
Mår illa från och till... det kommer som i vågor..
men det som är jobbigast är nog denna enorma trötthet..
och den här tråkiga känslan av att jag inte orkar något..
jag vill verkligen hitta på något.. och tar mig ibland i kragen, går ut, leker lite med barnen, fixar lite...
men efter det är jag helt slut.. alltså efter 10 minuter av lite är jag helt slut..
Det som då är jobbigast är ju detta hemska tryck över bröstet...
Ja nu har jag nog gnällt färdigt för idag...
Jag känner mig inte särskilt possitiv just nu..
men jag biter ihop och står ut...
det måste ju bli bättre.... det måste bara det...
MEN......
sen kom det ett så glädjande besked från min kära vän L
L och hennes kille ska ha en liten...
TJOHOOOOOO!!!!!!
så himmla jätte underbart...
de som har längtat så..
och nu äntligen ska de få en liten... i september ska den komma till världen..
Jag är sååå glad för hennes skull...
Tänk!! L med en liten i sin famn..
Jag vet ju hur kär och go hon är mot mina små...
ohhhh.. kanon kul..
tjing
3 kommentarer:
Usch nina jag förstår att det inte e roligt nu för dig. Önskar att jag kunde hjälpa...Det där med trycket i bröstet låter skit, kolla det med onken imorgon, ska det verkligen vara så ? Porten kan ju ha sin förklaring men det e bra att du ringer o hör efter för man vet ju inte som nybörjare i branchen. Va nu rädd om dig o tänk du har "bara" 3 gånger kvar, som du skrev 25% e gjort. Styrkekramar i massor från christel
Lilla vännen. Jag känner djupt in i mitt hjärta för dej. Att få cellgifter är fruktansvärt jobbigt.
Man kan inte förstå när man är mitt i det hur man ska orka med. Förhoppningsvis blir det bättre för dej om några dagar eller någon vecka. Det är då man kan känna ok. Jag tar en behandling till.
Du fixar det här det är jag säker på. Att jag trots allt orkade ned det är mycket tack vare att jag vet att så många andra har gått igenom det. Det gör du också.
Stor varm styrkekram Bea
Stå på dig, Nina! Jag tänker på dig varje dag. För varje dag du står ut och orkar ta dig igenom, närmare kommer du den sista behandlingen. Ta hand om dig och gör vad kroppen orkar och känner för. Barnen förstår att du inte mår bra och dammtussarna är bara "änglarnas tofflor".
CTHA
Skicka en kommentar