Måste man vara halvt döende eller se ut så för att man är sjuk??
Är det så att jag måste se ledsen ut varje dag ...
Hm.. nej så är det ju inte.. självklart.
Men det verkar som några där ute tror det..
Själv försöker jag se glad och vara glad så ofta det går.
Det de inte tänker på att jag varje dag kämpar mot min ångest..
Min dödsångest..
mina tankar om hur mina små ska klara sig utan en mamma vid sin sida.
Mina tankar om att jag faktiskt har cancer..
har fortfarande än idag svårt att fatta det själv..
Vad svarar man till någon som frågar hur man mår....
Jag vet ju så väl att de verkligen undrar och bryr sig..
Men jag orkar liksom inte svara på hur jag egentligen mår..
Vill ju inte att de ska bli rädda för mig och aldrig våga prata med mig igen..
Det är så svårt att berätta hur jag egentligen mår....
jag vet ju knappt det själv..
Jag vill inte ens tänka på hur jag egentligen mår..
För skulle jag tänka på det så skulle jag nog rasa ner i det svarta hålet..
det hål som jag helt avsiktligt och smidigt för tillfället undviker..
undviker in i det sista..
Har nu tappat halva min kalufs..
Det är ju fortfarande en frisyr men med mycket mindre hår..
Står framför spegeln och försöker förstå hur det kommer att kännas när allt är borta..
hur jag kommer att se ut där under allt hår..
Ska nog be om en remiss för att få peruk ändå..
Vill ju vara fin ibland...
Men jag får se..
Har ju en massa snygga saker att binda runt skalpen...
Mamsen har virkat mig en cool mössa.. och håller på med en sommar mössa med...
Det var skönt att komma tillbaka till vardagen men jag längtar redan tillbaka för att bli lite mer ompysslad..
för det var helt underbart hos mamsen..
Vi njöt av varandras sällskap dagarna långa och bara hade det bra..
Alla som jag träffade och hade det trevligt med...
Man blir liksom fylld av possitiv energi och det känns så skönt att få möta deras sorg i allt detta elände..
Att slippa sitta via telefonen och förklara allt..
Idag var jag och tog blodprover för på torsdag..
har varit lite förkyld och haft ont i halsen så jag är lite orolig för att de ska säga att proverna inte var bra och att de måste putta fram behandlingen en vecka..
hoppas inte..
Ska ringa onken imorgon för att höra så allt är ok..
C ska följa med mig..
Hon ska ta ledigt varje gång... för att följa med..
Nu när jag är hemma igen ska jag skriva varje dag ...
Blev liksom lite lagt åt sidan när jag hade det gött...
Solen skiner och våren är här..
och den underbara sommaren kommer snart..
tjing
1 kommentar:
Pratade just med en vän till mig vars svägerska har fått samma diagnos som dig, och hon hade valt att raka av allt hår och på studs skaffa peruk. Hon ville själv bestämma över sitt utseende.
Alla är vi olika. Det viktigaste att du gör det som känns bäst för dig!
Tycker att din blogg är ett utmärkt ställe för dig att berätta för oss hur du mår, så behöver man inte ställa just den raka frågan när man pratas..(inte för att man inte vill såklart!) speciellt inte om den är jobbig för dig!
Jag tror att jag ska fråga hur det är med din tumme nästa gång vi ses, då kan du svara "bra". ;)
Däremot tycker jag inte att du ska vara rädd för att säga sanningen. Om folk inte vill prata med dig för att du inte mår bra...då vill jag påstå att det är fel på dom.
Du förtjänar att bli ompysslad, nu om någonsin!! Så kom snart tillbaka!:)
Kram igen, från Kusin M.
Skicka en kommentar