Vad är det som händer....

Idag ringde min sköterska och sade att de nu fått hem min nya medicin.
Anledningen till att de inte ville byta var att denna inte ska ge så kraftiga biverkningar..

Upp till bevis..
På måndag ska jag ta den för första gången.

Önskar ibland att jag kunde skriva här att livet känns lätt och att jag har svaret på livets gåta..
Men så är det inte.

Inser sakta att jag skulle behöva vara sjukskriven..
bara för att orka med livet..
Hur låter det egentligen..
I mitt huvud kan man inte vara sjukskriven för det.. önskar ibland att den där som sitter i huvudet och pratar kunde vara tyst och att jag lyssnade på min kropp.
Men så gör man inte..
Man liksom springer vidare och hoppas på att man kanske ska lyckas att springa så snabbt att man inte behöver se sina problem igen.

Hade idag ett samtal med en viktig person i mitt liv..
Som mår väldigt dåligt..
Inte för att hon har någon sjukdom utan för att hon är skadad..
Skadad av andra människors elaka sätt att vara.. om man blir bränd och skadad många gånger blir det till slut fula ärr..
Dessa fula ärr försöker man gömma men de syns och de skadar..
Att som henne försöka kravla sig upp ur det svarta hål där hon just nu ligger och sparkar är inte något som hon själv klarar.. hon behöver hjälp.

För mig var det en ära att hon ringde just mig och pratade.
Att hon vågade öppna sig för mig och fick mig att känna mig som en mycket viktig person i hennes liv...
Att hon gav mig förtroendet att få ta del av hennes mörkaste tankar och att vi tillsammans kunde vältra oss i det där svarta hålet och kanske blev det så att vi tillsammans här nere i våra djupa hål...
För en liten stund inte kände oss ensamma i våra tunga känslor.

För mig betyder det mycket att få känna mig som vanligt..
Att personer inte försöker skydda mig från deras egna problem utan gör mig delaktig i deras.

Det får mig att växa...

Tjing