fest..

Igår var jag på fest.. 30 års kalas för två av våra vänner.
Det var jättetrevligt..

Det absolut bästa och skönaste var att det inte var en enda som frågade något om min cancer...
Jag kunde bara vara den vanliga nina..
Den som inte alla vill visa sina sympatier om..
visst det var några som frågade hur jag mådde..
Mitt svar blev då lite flyktigt... idag är det kanon... "slut på samtal"
Jag gav helt enkelt ingen en chans att fråga mig över huvud taget..

Jag var så nervös innan vi skulle åka dit just för detta..
för hur det än e så är det faktiskt en direkt död på alla andra eventuella samtal...

Känner mig lite som jag håller näsan över ytan och väntar.. väntar på det som kommer framöver...

visst jag försöker övertala mig själv...
hörru.. nina.. ta det när det kommer...
"yeee, right!!!"

så enkelt är det liksom inte...

"on" = nu är allt bra och jag kan bara vara som vanligt...
"off" = nu är allt skit och......

Om det nu funnits sådana knappar i min panna och om möjligheten till att ha sådana fanns...
då hade jag intstallerat en ny knapp...

"paus"

tills allt är klart...

Jag känner att jag bara går omkring och är förbannad för tillfället....
Jag är så jä... arg och .. och ... och...

jag vet inte... riktigt ledsen..

Men visst ser jag det possitivt med..
Jag är ju snart frisk igen..

jag får kanske till fälle att se mig själv totalflint...
som i och för sig kanske kan vara en sensation då inte många i sitt liv
får uppleva det eller vågar tar rakhyveln för att testa...
En bantningskur som heter duga .. kanske...
Eller kanske få några peruker i olika färger och längder.. allt lite efter makens tycke.. ha ha

Min sjuka humor...
men de blir liksom lite lättare att skoja lite om det...

men inners inne kan jag inte säga att jag tycker det är särskilt roligt..
men det blir lättare för andra när jag skojar lite..
de slappnar av mer då och blir inte så grav allvarliga..

En dag i taget.. en dag i taget... en dag......
snart börjar skiten...

tjing