Försäkringskassan

Efter min första cellgiftsomgång kände jag bara efter 5 dagar att jag kunde börja jobba igen.
Min lust till livet kom tillbaka och jag kände att just tanken att få vara på jobbet skulle få mig att känna mig mer hel.
Att slippa sitta hemma och fundera och känna sig värdelös.
När jag skriver om detta är jag väl medveten om alla där ute som har det tufft med just de myndigheter som sätter lite käppar i hjulet när man känner att man vill.....
Jag kan förstå att man tappar orken av att kämpa när man hela tiden får mothugg och att det inte fungerar så inom deras organisation.
Personligt anpassade planer för varje individ är inget man jobbar med,,,
Standaliserade dokument och rehab planer som jag förstår att de absolut fungerar om du har en åkomma som orsakats av yttre omständigheter.
Nu pratar jag då om tex en knäskada...
Du vet mer exakt hur din plan ser ut och hur lång tid du behöver för att återhämta dig...
Du vet att när det börjar bli bra i ditt knä kan du lätt göra upp en plan om hur man ska komma tillbaka i arbetet.
När man går på cellgifter är det svårt att ha en plan...
Visst mellan  behandlingarna men det är svårt att säga hur du kommer må...
För du har ingen aning...
Allt detta berättade jag för min handläggare...

Första gången jag hade möte med dem gav jag upp... orkade inte ta tag i det och kände att det blev för tufft att ta även den fighten just nu...
Man orkar helt enkelt inte gå i motvind när man redan befinner sig i en orkan...
Så jag gav helt enkelt upp....

Efter andra cellgiftsomgången kände jag dock att min gnistsa kom tillbaka och insåg då att jag måste och vill ta den fighten.

Ringde först upp sjukhuset och bad dem att från och med den dagen jag ringde sjukskriva mig 50%.
Det var absolut inga problem från  deras sida, de såg mer på det som att det är bra för mig och mina celler att vara lite aktiv så länge jag orkade.
Jag sade lite att jag hade problem med försäkringskassan och att de tyckte jag inte skulle jobba...
Då sa hon... - Byt handläggare då.. skaffa en som förstår dig mer.....
Bra sagt och bra tanke...
Men jag villle ändå ge min troligtvis nyutbildade handläggare en chans....

Sen kontaktade jag försäkringskassan igen......

Lite dialoger:

HON: Men du måste nog inse att du kommer ha en tuff tid framöver och att du inte vet hur du kommer att må... Det finns olika alternativ men det krävs då en ansökan om att du ska dela upp din sjukskrivning.. du vill ju jobba 50% halva tiden och sen vara helt sjukskriven resten...
JAG: vissst jag förstår ditt resonemang men samtidigt kan jag ju inte utgå från att det ska bli så att jag blir mer dålig. Jag måste ju faktiskt se till hur jag mår just nu och åtgå från det........

HON: Detta kommer att göra så att dina pengar kommer senare eftersom det är en ändring i din sjukskriving... nytt underlag måste in och det tar lite tid för oss att handlägga detta....
JAG: Som jag ser det så är det inget som orsakar problem för mig. Jag kommer ju få mina pengar. Det är inte jag som blir skyldig er pengar utan det blir ni som är skyldiga mig.......

Jag sade till henne att jag hade för avsikt att börja jobba och att jag ville att hon skulle hjälpa mig och skicka alla nödvändiga papper som jag behövde fylla i.....
det är ju några stycken vad jag förstod...
Man skulle göra en ansökan om att få vara helt sjukskriven delvis...
Huga tänkte jag men nu var jag bestämd...
Detta skulle drivas igenom...

Ringde sjukhuset igen och sa att de på försäkringskassan ville ha ytterligare ett underlag där de skulle beskriva hur jag mådde under cellgiftsbehandlingen och en motivering till varför jag måste vara helt sjukskriven periodvis...
De skulle ordna detta...

I alla fall så började jag arbeta och igår när jag satt på jobbet ringde min handläggare från försäkringskassan.... förvånat tittade jag på luren och tänkte... nej, nu blir det diskussioner.......
Med ett djupt andetag och en bestämdhet ....
Svarade jag........

HON: Hej.. du jag har nu pratat men en specialist här hos oss och vi har kommit fram till att det finns ett enklare sätt för dig....
.... det finns en blankett du kan fylla i varje gång du blir sjukskriven heltid, denna måste du fylla i och beskriva PRECIS hur du mår och motivera varför du är hemma heltid igen.. det är noga med hur du beskriver det för att vi ska kunna ta ett väl grundat beslut.. sen kommer du få dina pengar lite i efterhand.....
JAG: Vad bra.. det är inga problem för mig att fylla i det... skicka bara information om var jag hitta detta så ska jag skicka in ett varje gång.....
HON: Ja vi ansåg att det är en mindre process med att göra så här än att vi ska ansöka om det andra. Och det är ju lättare för dig med..
JAG: Jag är tacksam för dina ansträngningar för att ordna det till det bästa... Tack så mycket......

Man kan inte sluta att förundras över hur de resonerar...
Jag är tacksam för att jag har en bra handläggare för annars hade jag inte fått igenom detta...
Hade jag fått en paragrafryttare på mina axlar hade min kamp blivit tyngre..
Men jag hade inte gett mig.

Jag vet att jag vid vårt personliga möte sa till henne:
- Du hade jag fått välja så hade jag inte velat ha något med er på försäkringskassan eller landstinget att göra. Jag har inte valt detta själv och jag har absolut ingen önskan av att vara här.......

Hon förstod och jag förstod....

De har sina processer och dom är givetvis viktiga att hålla sig till... men ibland undrar jag om denna byråkrati får dem att bli än mer fyrkantiga...
De har ju faktiskt med människor att göra...
Individer med individuella behov...

Tänk om sjukvården skulle ha standaliserade sätt att jobba på..
En mall för cancersjuka.....
En mall för blindtarmsoperation...

Ingen flexibilitet alls... så om du kom utanför ramen för mallen så visste de inte hur de skulle göra..

Skrämmande tanke men vem vet...
Utvecklingen går ju tyvärr mot detta just nu..
Vi kanske ska akta oss för att sätta in allt inom en specifik ram... som vi lätt gör...

Vi få som tänker utöver ramen får helt utan vilja dra oss innanför igen...
Annars är vi inte som alla andra.......

Nu har jag börjat jobba halvtid och tycker livet är skönt igen...
Ingen panik över att behöva sitta hemma..
Livet leker igen..

Och ni...

Skam den som ger sig.....

Tjing