Djupheten i dödens närhet

Många gånger funderar jag på vår tro att allt bara ordnar sig om....
om jag har den där bilen....
om jag bara fick det där jobbet....
om bara den personen kunde vara min vän...

Det som jag tror kan vara av allmänt intresse är den väckarklocka 
jag fick när jag låg vaken på natten och gick igenom ”allt”.....

I den starka kontrasten som döden ger till livet var det så tydligt att se 
hur mycket oviktiga saker man håller på med. 
När allt som verkligen betyder något ligger i våra nära relationer.

När vi inser hur oskyldiga våra mänskliga brister är och förstår att vi alla gör så gott vi kan i förhållande till vår egen förståelse, blir det ju extra fånigt att argumentera för att ha rätt när man bara genom att släppa lite på prestigen kan ha trevligt tillsammans istället. 

Att sträcka ut en hjälpande hand istället för att tro att det är bättre att vara bekväm i sin egen lilla bubbla.

Detta tål att tänkas på när man springer fram utan att se sig för.
Utan att inse att vi springer förbi mycket i livet som hade varit synligt för oss om vi bara stannat upp lite.

Tänk på detta mina vänner.

Tjing!