Tråkiga jag...

idag har jag varit riktigt tråkig..
Jag orkar ju inget..
inte ett dugg..
Och detta illamående..
Blir nästan lite arg på mig själv ibland att man håller upp en sån fasad utåt..
så att ingen ska se..
hur jag egentligen mår..

Det går ju givetvis inte att gömma för alla..
Min mamsen är ju en av dem..
en av de där som ser igenom mig..
hon har verkligen velat ta hand om mig dessa dagar..
men jag har inte riktigt tillåtit henne..
däremot har hon fått vara nanny...
tagit hand om de små liven och sett till att jag fått sovstunder..
Min käre make kämpar med veden för att jag inte ska frysa..
och min käre vän C lagar mat och ser till att jag inte är hungrig ...
Det är så underbart med allt..

Men jag har liksom ingen ork att tacka..
Jag är ju så glad för allt alla gör..
men jag orkar inte visa att jag är glad eller tacksam..
hemska mig..

Det är som en frisk vårvind ilar förbi ibland och jag känner hoppet..
Den där glädjen att det faktiskt är över snart..

Men inte visste jag att allt stöd jag får är det som håller mig uppe..
Det är det som får mig att ta varje dag..
det är det som får mig att le och skratta..

Utan alla er runt mig hade jag bara legat som en spillra av mitt forna jag..
Utan alla runt mig hade jag inte ens brytt mig om att gå upp på morgonen..
utan alla som bryr sig om mig och stöttar hade jag inte fixat detta....

Men en dag är jag tillbaka..
en dag orkar jag tacka..
men på detta lilla sätt vill jag tacka lite..
för med ord talade från min mun orkar jag inte ta något just nu..
och inte orkar jag visa glädje..
lycka ...
sorg..
inget... orkar jag visa..

snart är det över..

tjing