Vet inte men jag känner mig tom...
Har liksom ingen lust att över huvud taget tänka..
Börjar redan räkna ner dagarna till nästa torsdag..
Längst inne i mig skriker jag..
JAG VILL INTE....
Men jag vet ju att det gör gott..
men jag vill inte..
Jag börjar ju må så bra igen och så ska jag ta den där skiten igen..
jag vill verkligen inte..
Försöker intala mig själv att det är bra och att detta är possitivt..
men det hjälper liksom inte..
för jag vill inte..
Jag vet att jag gör detta för att inte en dag ångra mig för att jag inte gjorde allt i min makt för att bli av med det helt...
Men just nu idag...
vill jag inte...
Just nu idag vill jag inget...
Bara vara..
njuta av solen..
och inte tänka på något som har med cancer att göra...
tjing
2 kommentarer:
Hej underbara tjej. ewa speaking.Det är en ära för mig att ha fått träffa dig.Du lyser upp vägen för många.Du visar andra att man ej ska ge upp även om det är tungt ibland.Vilka goa ungar du har.lek o skratta så mycket du kan o även gråt behövs ibland. njut av värmen vi har just nu.Tänker mycket på dig kramar i massor till en fantastisk tjej ps,har ej glömt att försöka hitta en cool keps på rhodos ewa
Hej Nina.
Det här skrev jag inför min sjätte behandling. Jag förstår så väl vad du går igenom.
Kram Bea
Förnuft VS känsla.
Maktlöst stirrar de på varandra från varsin sida av ringen.
Dom vill inte slåss,
Men kommer inte undan.
En duell i ord.
Känslan vet att förnuftet kommer att vinna,
men ändå...
Klockan tickar.
Förnuftet skriker,
Du kan inte leva med ångesten,
av att gräva din egen grav.
Känslan protesterar.
Kraftlöst.
Ser du inte att jag lider.
Ser du inte att det gör ont.
Hela min kropp skriker.
Låt mej slippa.
Lilla döden.
Förnuftet vrålar.
Var tacksam.
Det kunde vara värre.
En liten död,
ger dej bara kraft att leva.
Ger dej tid,
Att älska...
Resten av ditt liv.
Känslan tystnar.
Valet är inte så svårt.
Bara så olidligt krävande.
Känslan nickar åt förnuftet.
Känslan suckar och säjer,
Med liten röst.
Skriv!
Skriv i almanackan.
30/ 1
Lilla döden.
Skicka en kommentar