Brun..

Visst blir jag brun och fin dessa dagar när jag sitter i solen och har det skönt...
Men även om jag sitter i solen och har det skönt..
och verkligen vill njuta av livet..
finns där ändå denna gnagande känslan i mig..
oh,, nej .. ännu en dag närmare..
snart är denna dagen slut och sen..
Känns lite sjukt att tänka så negativt ...
så desperat..
och så negativt..
När jag borde vara glad för att det är vår..
När blommorno spirar och humlorna hummar...
När mina barn börjar bli sol bruna och leker glatt i det nyklippta gräset..
då borde jag vara glad och lycklig..
då borde jag känna livsglädje..
då borde jag känna mig glad innifrån..

Men det gör jag inte..
Jag bara sitter här och räknar ner dagar...
Sitter i solen och längtar tills detta är över..
tills jag inte behöver räkna dagar..
eller vänta tills nästa behandling..

Kommer att tänka på en dikt som passar in just nu...

------------------------------------------------

Mina ögon dom glittrar..
mina läppar dom ler..

men sorgen i mitt hjärta ...
är det ingen som ser...

-------------------------------------------------

Ska försöka rycka upp mig och se lite possitivt..
Idag ska vi iväg till barnens lilla kusin som fyller 1 år...
och där vet jag att jag kommer att omsvärmas av varma sköna..
possitivt tänkande människor..
och det är skönt..
för de ger mig kraft att gå vidare..
kraft att orka..
kraft att le tillbaka..
underbart..

tjing