Cellgifter... igen.

Imorgon åker jag...
imorgon är det då dax för nästa "sanfrancisko" drink...
undrar just om de har köpt in några paraplyer som man kan ha i som dekoration..
Det kanske skulle kännas lite roligare då..
eller..
Nej.
skulle inte tro det..

Min kära vän C jobbar övertid idag..
hon jobbar in tid så hon kan vara ledig..
Vara ledig för att följa med mig..
hon är bara så helt underbart fantastisk..
och vilken tur jag har som har henne som vän..

Idag har jag även fått ett bra besked...
inte när det gäller mig själv..
utan när det gäller en annan person inom familjen som har malignt melanom...
eller hade..
Igår fick han nämligen reda på att det inte hade spridit sig vidare..
Att han skulle få slippa alla behandlingar..
men jag kan bara tänka mig vilka tankar han redan har fått gå igenom..
alla om och men och kansken...
Och självklart..
som vi alla i cancersvängen...
dödsångesten...
det går liksom inte bara radera alla de starka känslorna som väller upp i en när man får en diagnos som denna..
det går inte någonsin att glömma att man trampat på den där mål linjen..
den där mållinjen som alla ska komma till..
men de flesta av oss i äldre dar..
Men ändå är det 5 långa år innan man blir friskförklarad..
Innan man ropar hej..

Och den där oron ..
att det en dag kanske kommer tillbaka..
den får man helt enkelt stoppa i ett separat fack..
Förvara den oron där och aldrig om det går öppna facket..
För nog kommer den aldrig försvinna..
mattas av..
glömmas bort ibland..
tjuvkikas på någon gång..
men man får inte tillåta sig själv att oroa sig..
livet är liksom för kort..
ta det som ett besked på att man kanske ska lugna ner sig lite..
att man kanske inte tar dagarna som man borde..
att man ska leva i nuet..
och inte försumma sig själv..
eller andra..
Ta det som en lärdom..
som en andra chans..

För livet är verkligen kort..
kortare än man tror..

Så njut idag..
vänta inte tills imorgon..

Och en STOR mega kram till honom

tjing