Konstigt att man till slut vänjer sig och inte tycker detta är konstigt längre.
Jag är inte ens orolig för svaret från läkaren inom 2 veckor.
Men inom mig kryper givetvis en viss oro men jag har på något sätt lyckats dämpa den.
Vill leva nu och inte tänka på vad som kan hända.
Livet är helt enkelt för kort för att gå och oroa sig hela dagarna.
Nu håller vi tummarna för bra svar och sen blickar vi 3 månader framåt igen.
Tar mina sprutor varje månad och än så länge håller de skiten i schack 👍
Tjing
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar