Efter att ha träffat min läkare på bröst mottagningen idag grät jag.
Tunga besked om framtiden.
Visst det finns inget som de ser i mig just nu!
Men läkaren sade att det med största sannolikhet kommer till baka igen.
De har satt in annan anti östrogen behandling på mig nu
Om den är bättre får tiden utvisa.
En spruta i månaden i all evighet.
Eller som läkaren sa.
För att hålla cancer i schack!
Och om den skulle komma tillbaka så får jag en cellgiftsomgång till.... Och sen anti östrogen ... Och sen....
Trodde i min enfald att denna skiten skulle vara över nu och att jag skulle få en möjlighet att få bli friskförklarad!!
Men nu inser jag att den dagen kanske aldrig kommer.
Och ja ..
Självklart håller jag modet uppe!
Men att leva med vissheten om detta är en enormt tung börda att bära på.
Och det tyngsta av allt är när läkaren säger det till mig.
Bara en liten tro på att jag kanske en dag skulle få höra orden att jag var friskförklarad har grusats och den finns inte längre.
Detta är för tungt för mig att bära och jag behöver hjälp att kunna fokusera på rätt saker och inte på döden....
Så i nästa vecka har de bokat in mig hos en psykolog.
Har inte en aning om vad jag ska säga.
Men jag vet att jag behöver det.
Livet är fan inte rättvist.
Tjing
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar