Jag har verkligen haft det bra och känner mig utvilad.
Jag har varit och gjort en ny röntgen.
Den visade inget nytt och det kändes bra.
Däremot så hade jag tydligen brutit ett revben.
Nu helt plötsligt förstår jag varför det har gjort lite ont att andas igen.
Nästan som när jag var nyopererad.
Läkaren undrade om jag ville bli mer sjukskriven men jag ville inte det.
Så ont har jag inte.
Sen har vi de där djädrans anti hormonerna.
Har ätit dem och slutat och sen ätit igen...
Och nu
Nu vägrar jag ta en tablett till..
Mår så dåligt av dem och tänker inte acceptera att behöva må så här i 5 år framöver...
Läkarna kan inte säga vad som är bäst...
De kan inte ge mig någon som helst tröst i att det inte kommer tillbaka om jag fortsätter med tabletterna.
De kan inte ge mig någon som helst tröst i att det inte kommer tillbaka om jag inte äter dom heller..
Så hur gör man när man får ett val...
Ett val mellan pest eller kolera?
Hur man än vrider mig så kan man inte känna sig säker...
Så jag har valt..
Att inte äta tabletterna..
Att få kunna röra sig och vara normal betyder mer för mig än att må dåligt i 5 år framöver.
För hur eller hur så kan det komma tillbaka oavsett vilket ....
Tjing
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar