I rädslans rum

Att veta om det och se rakt på det får en att inse att man inte är speciellt stor..
Att inte själv få välja om man vill eller inte är en tung börda...

Den fria viljan är något vi alla har men i stort sett inser vi inte att vi varje dag tar beslut som tar oss till olika nivåer i livet.

Du väljer att åka och handla ett visst klockslag..
och just då dyker en person upp..
en som du inte träffat på väldigt länge men som du tänkt på många gånger..

Tänk nu om du inte valt att handla just den tiden på just den dagen..
Då hade ni troligtvis bara vandrat förbi varandra och aldrig setts..

Visst..
Du hade ju inte vetat vad du missade..
Man samtidigt gör du dagligen val som gör att vissa saker händer just dig..

Tänk nu om du vetat att du missade just detta tillfälle..
Hur hade du tänkt då..

Att känna sig förlorad i sina tankar och val ...
Är det något vi alla bär omkring på..
Att alltid tänka att man kan missa något..

Det blir inte din verklighet för du väljer att leva i nuet och inte leta efter det du inte har gjort..
eller är du en av dem som väljer att se allt du missar i livet...

Då har du nog hamnat fel..

Fundera lite på hur mycket stress det ger dig i din dag om du aldrig blir nöjd...

Rädslan att förlora något som man inte har..
eller förlora tiden till något som du inte har planerat..
Ser du varje dag som en ny eller lever du med rädslan att missa något varje dag..?

Att vandra igenom livet med de erfarenheter jag har i mitt bagage får mig att inse att man aldrig någonsin ska ta något för givet..
Att inte längta till att få det bättre eller vilja köpa mer saker.

Att få gå..
Bara för en dag med rädslan för att dö..
Inte bara rädslan utan även med den maktlöshet som skräcken och tanken lägger i dig när du funderar på hur snabbt det kan gå...
att bara raderas från jordens yta..
Rädslan för maktlösheten när du inser att alla de där valen du gjorde var helt meningslösa..
för du kan lika snabbt slitas från denna jord som du tänker på att du vill köpa en glass...

Maktlösheten för rädslan att du inte har något som helst att sätta emot..
om "herr cancer" bestämmer sig för att ta dig..

Har man inte varit där är det kanske svårt att förstå känslan..
Men rädslan för maktlösheten över sitt eget liv är gränslöst svår att leva med...

Det får dig att inse hur förbenat dumt det är att hela tiden längta till något annat...
Jag har tidigare skrivit om att stanna upp och lyssna..
Lyssna till ditt innre för det har svaret på de flesta frågor...

Om du då råkar ta fel väg...
Misströsta inte..
Du skulle troligtvis lära dig något av det..

Tjing