snälla stoppa tiden...

Varför ska allt gå så fort..
man hinner inte vakna förrän dagen är slut...

Varför har man inte ens tiden att sätta sig ner och ta det lite lugnt..

Man kan ju styra sånt själv..
har jag hört

Man kan ju ta sig egen tid..
har jag hört

Man kan ta och stanna till en stund och bara andas in ...
just bara andas in..

Har problem att sova på nätterna..
vilket resulterar att jag inte är speciellt pigg på dagarna.
Har testat att lägga mig tidigare på kvällarna men det blir bara att jag ligger och stirrar i taket..

När ska den här förbannade dödsångesten släppa..
när ska jag sluta oroa mig för att dö??
Rädslan för döden..
för förändringen en sån sak skulle innebära..
Rädslan att inte få finnas kvar..
och rädslan att man ska missa sina barns uppväxt..

Så här ..
ett år efter behandlingarna trodde jag att det skulle vara lugnt.
att jag var tillbaka till mitt gamla jag..

men långt där inne har det hänt något..
jag kan inte ta på det
jag kan inte beskriva det..

det bara finns där..
långt där inne..
som ett stormande hav..
som en vindil genom nytvättat hår..
som ett födelsemärke..
det finns där..
Men jag kan inte ta på det och inte beskriva det..
Tyvärr måste det upplevas..
och det önskar jag ingen..

Men jag vet att det finns dom där ute som vet..
som kan känna
och veta vad jag menar..

Som tur är så är vi inte så många..
och det är jag glad för..

snälla låt mig få slippa dessa känslor..
denna oro..

Hjälp mig..

Hur gör man..

tjing