Det är mycket nu...

Varje dag går förbi fortare än man själv anar...
Man vaknar på morgonen och sen är det kväll igen..
Jag hänger inte med..
och jag hinner inte med..

Har ibland en förmåga att stressa upp mig själv..
jag borde...
jag skulle...
jag måste...
jag ska...

Har jag kommit in i andra andningen nu.
Har jag redan glömt vad som är viktigt eller är det bara så..

att när man har ett jobb man gillar och ett hem man avgudar..
då går helt enkelt tiden snabbt...
alldeles för snabbt..

Att ha barn i 3 respektive 5 årsåldern är inte en lätt sak..
dessa små, naggande goda, retstickorna...
och jag avundas den som tycker att det är en enkel sak att ha barn..
för det är svårt..
man gör så gott man kan..
men ack så mycket energi de tar..

Ibland undrar jag om jag är ensam om att känna så här..
att det ibland blir mig övermäktig...

De är det finaste jag har..
och jag älskar dem innerligt..
men de kan få en att tända på alla tio..
ganska enkelt..

tjing