Till herr cancer....

För ungefär ett år sedan kom du och tog min kropp i besittning.
Jag visste inte då att det var du, även om jag hade mina aningar.
När din identitet var avslöjad var karusellen igång och inget har
sedan dess blivit riktigt sej likt.
Alltså, så himla fräckt.
Hur kunde du ockupera min kropp på det viset.
Som en parasit har du snyltat på min egendom.
Envist har du sugit dej fast.
Spridit dina tentakler inte bara där mitt bröst har suttit.
Ånej,det räckte inte med det.
Du har orsakat mej håravfall, svampinfektioner värk och andra oinbjudna åkommor.
Men det allra värsta är nog att du infekterade mina tankar och därmed fick fritt spelrum både dag som natt.
Men du!
Nu räcker det.
Nu ska du ut.
Jag kan med 100% säkerhet säja att jag aldrig vill se dej igen.
Jag har aldrig varit så säker på något i hela mitt liv som jag är på just det.
Ge dej av! Gå nu och kom aldrig, aldrig åter.
Min kropp och mina tankar är mina.
Du har snyltat nog nu.Jag vet, jag vet. Tjata inte.
Du tog med dej en del positiva saker.
Du fick mej faktiskt att vakna upp och inse att livet inte är något man ska ta för givet.
Du gav mej en "spark i baken" och för det är jag innerligt tacksam.
Jag lovar att jag ska förvalta den kunskapen väl, varje dag i resten av mitt liv.
Som en blomma ska jag vårda mej själv för att växa och bli något vackert.
Insikten var smärtsam och uppvaknandet du gav mej var brutalt.
Men nu har du gett mej allt vad du kan ge och jag har gett dej ett år av mitt liv.
Det får faktiskt räcka.
Nu väljer jag att gå vidare utan dej.
Så farväl, min oönskade kroppsockupant.
Hos mej är du aldrig mer välkommen.

tjing