Det var väldigt lätt att köra till kalmar idag...
Det gick snabbt och smidigt..
Sockerkakan jag bakat till dem blev mycket uppskattad..
Som en avslutning på det hela fick jag en cd med musiken jag lyssnat på under tiden jag strålades...
De sa att de kommer sakna rock musiken som fick dataskärmarna att skaka när jag var där..
under hela strålningen låg jag med ett stort leende på mina läppar..
för jag visste ju att detta var sista gången...
aldrig mer...
När jag väl var klar kramade jag alla och sa hejdå..
Sa till dem att jag tycker de var jättetrevliga men att jag hoppades på att aldrig behöva träffa dem som patient igen...
Med ett gigantiskt "joker" smile på mina läppar trippade jag lätt ut ur korridoren och tog ett djupt andetag utanför sjukhusporten..
Och när jag andades ut kom lättnaden...
Tårarna rann som ett vatten fall under tiden jag fnissade lite för mig själv och med ett leende satte mig i bilen...
Tårarna bara rann..
Det var länge sedan jag grät av glädje och lättnad...
att detta är slut nu..
att jag ska slippa åka varje dag...
slippa dessa ständiga besök...
men..
visst det är ju inte helt slut..
inte förrän om 5 år..
men just nu struntar jag högblankt i det...
det är ju en fluga i rymden jämfört med det jag under de senaste 6 månaderna har fått gå igenom...
Aldrig mer..
för all makt i världen..
ALDRIG MER....
tjing
1 kommentar:
Stort grattis till dej Nina!!!
Äntligen är du fri. Du har haft det så jobbigt men du har kämpat så bra! Får tårar i ögonen när jag läser. Visst är det en oslagbar känsla när man på lätta ben trippar ut från strålningen för sista gången.
Ta hand om dej nu och LEV! och gör allt som känns bra. Vad säjs om att få vakna på morgonen med vetskapen att det är över. Kan det bli bättre?
Många många kramar Bea
Skicka en kommentar