Första dagen på jobb..

Imorgon ska jag tillbaka till jobbet..
halvtid..
skönt att det blev halvtid..
Hade nog inte haft orken till att jobba fullt på en gång även om jag trodde det.
Har nu halvtid fram till årsskiftet men jag får se hur det går och hur det känns så kanske jag börjar helttid när det känns bra.

Många tankar snurrar runt i mitt huvud och jag vill så mycket på en gång..
Har nu tagit det beslut jag borde tagit för länge sedan..
Nu ska jag njuta av frukterna..
nu ska jag bara sitta och titta..
ta det lugnt..
inga nya äventyr..
bara njuta av nuet och det jag har...
mitt framför mig...
min man och mina barn..

Min farmor åkte in på sjukhus häromdagen..
propp i benet..
Hon har nu legat inne på sjukhus i två dagar...
Man vet ju att hon blir väl omhändertagen och att allt kommer att gå bra..
så därför har jag bestämt mig för att bara ta det lugnt..
Hon är till åren min älskade lilla farmor..
men just nu orkar jag inte tänka tanken på att hon inte skulle finnas kvar här hos oss..
så hon får snällt vänta..
inte än..
vänta lite ..
vänta tills jag orkar..
orkar ta sorgen ..

så bort med sådana tankar och ta varje dag för vad den är..
allt har sin gång..
och sin tid...

Härom dagen damp det ner ett brunt kuvert i min brevlåda..
Jag öppnade spänt och fick se ett vykort och en liten bok..

På kortet stod det:
En liten gnutta mod när du behöver. De är bara att öppna och inspireras.
kram chokladmamma

Full av kärlek och ömhet för den fina lilla boken jag fått..
och för att någon där ute förstod att bara för att mina medicineringar är över så är inte min kamp över..

titeln på boken var: "TÄNKVÄRT OM MOD"

Såg efter en stunds läsande att en flik låg just på en dikt....
Och den var så fin så jag tänker skriva den här....

Du får styrka, mod och
självförtroende
varje gång
du verkligen stannar upp
och vågar möta rädslan.
Du kan säga till dig själv:
"Jag överlevde det här förfärliga.
jag kan klara
det som kommer härnäst".....
Du måste göra
det du tror att du inte kan.

Tänk vad ord kan vara mäktiga..
jag fylldes av en sån stolthet över mig själv..
att jag faktiskt har klarat av det..
att jag har faktiskt lyckats att hålla mig någorlunda uppe..
trots allt..
tänk vad man kan..
bara man vågar..
bara man tror..
bara man har MOD...

Tack kära chokladmams för din omtanke..
miljoner kramar och lite till.

tjing