Hårfager del 3

Idag fick barnen klippa av resten av håret. Det faller ....

Hårfager! Nu börjar det lossna

Tunga steg....

Jag har idag sorg i mitt hjärta.
Sorg över att jag inte kommer att få vara där ute i verkligheten.
Inte kunna åka varje dag till det stället som får mig att känna mig som den vanliga Nina.
Där jag kan glömma verkligheten och bara koncentrera mig på det som är just nu.

Det var med tunga steg jag idag gick ut från kontoret på jobbet.
Sorgen jag känner för detta är tung och jag känner att det kommer att bli jobbigt att inte jobba.

Inte för att jag inte får vara där... för det får jag... men jag får inte jobba.

Samtidigt inser jag det tunga i att jag fakiskt är sjuk.
Att jag inte kommer att orka göra det som jag vill.
Ilskan och sorgen jag känner är stor.
Ilskan över att allt inte kan vara som vanligt...

På något sätt går jag in i ett vakuum där jag ska flyta omkring tills dessa oändliga veckor har gått..
Mitt mål är framsatt till v 26 då jag får sista behandlingen om allt går som det ska nu...

Har även insett att jag just nu lever i en förnekelse..
ja... nästan som en missbrukare ...
Förnekelsen över att jag har denna skit sjukdom och ska behöva gå igenom allt detta....
IGEN...
Med lite själömkan och tycka synd om mig lite extra inser jag detta ...
Men igen.,,...
Varför...
Vad är det jag ska lära mig som jag inte tog tag i förra gången.
Varför ska jag gå igenom detta igen...
varför ska jag behöva leva med ovisshet och den ständiga oro som jag går omkring med...
Jag  tycker just nu att livet är orättvist och jag är ledsen ända in i min själ...
Jag känner hur den sitter där inne och gråter över allt som man förlorar under denna tid som jag är i mitt vakuum...

Varför ska jag inte få vara lycklig.....

När jag är som lyckligast kommer det alltid...
och inte med något litet..
utan den där "herr cancer" kommer.....

Ska jag någonsin våga le mot livet igen?
Ska jag någonsin få känna den bubblande lyckliga känslan igen...
Utan att känna skräck för att jag inte vågar..
för då kanske den där herrn kommer igen...

Tunga tankar en tung dag....

Mycket är nog för att vi väntar på svar...
Svar på röntgen...
Det kan inte vara meningen att det ska finnas mer där inne...
Oron börjar ta över mig...
även ångesten kryper sig allt mer på mig... drömmer mardrömmar och kan inte sova ordentligt...

Men jag har en metafor....
Den finns där framme..
V. 26 .....
sen är allt som vanligt igen....

Hoppas jag............

Tjing

Trötthet och tunga tankar!

Har varit så trött.
Helt normalt säger de kloka!

Har på något finurligt sätt nu kommit fram till att jag borde ta det lugnt.
Men ibland vill min hjärna mer än min kropp.
Att försöka låssas att jag inte är sjuk är att ljuga för sig själv.
Jag intalar mig själv att jag inte är det och att jag inte går på tunga mediciner för att bli av med den sjukdom som dödar flest folk i världen!

Maktlösheten sprider sig som ett virus i min kropp och jag inser även det tunga i att jag kanske inte finns här om några år!

Maktlösheten att veta att även om jag inte vill så kan en sån sak som cancer ta mig.
Att ligga och tänka dessa tunga tankar är inget jag vill eller önskar.
Men de är där!
Som en mygga en varm sommarkväll så går de inte att undvika.

Rädslan tar ibland över och jag tappar fokus på livet som är nu.

Tankarna är djupare nu då vi väntar på ett svar!
Svar på den röntgen jag gjorde igår.

Den 4 april kommer jag få ett svar på det.
Klockan tio den dagen kommer jag och P få svar.

Inom mig målar jag givetvis upp en bild på ett bra svar.
Att det inte finns mer i kroppen.
Det är det som vi fokuserar på.

Men ändå kryper de hemska tankarna sig på mig.
Jag kastar ut dem
Trampar på dem
Och avskyr dom
Men de ger sig inte

Sen kommer tanken att vi får ett bra svar och att vi båda tar en lättande suck.

Sen kör vi!
Sen tar jag de här behandlingarna med lätthet och sen vill jag aldrig mer få "herr cancer" på besök igen.

Den bilden är den jag vill ha.. Just nu... Det blir liksom lättare då.

Försäkringskassan och mötet där gick inte riktigt som jag tänkt från början.
Att skräddarsy individuellt är inget de gör, säger de.
Mötet slutade med att jag insåg att det skulle ställa till mycket om jag jobbar.
Tar några behandlingar till sen får vi se hur jag mår.

Imorgon ska jag till Fågelfors hatt ateljé och kolla in lite snygga huvudbonader.
Håret har inte börjar falla än men i slutet av veckan vet jag att det kommer börja.

Kommer bli så tjusig i hatt

Tjing

Röntgen av hela mig.....

Imorgon ska jag upp till Västervik för att kolla hela kroppen.
Vet inte om jag över huvudtaget tänker något längre.
Hoppas bara att det inte finns mer där inne.

Tanken som kommer, och som jag inte just nu vill hantera är om det nu skulle vara så.

Den 4 april får jag och P svaret på det....... Håller alla tummar och tår fram tills dess.

På eftermiddagen ska jag sedan till Försäkringskassan där jag just nu har ett litet dilemma.
I fredags var jag väldigt besviken efter att ha pratat med min handläggare om att jobba lite under min sjukskrivning.
Då de har vissa regler finns det inte någon möjlighet att skräddarsy för varje individ.
Det som gäller är 25%, 50% , 75% eller 100% sjukskrivning.....

Mitt önskemål var att jag skulle vara helt sjukskriven efter mina behandlingar i ca 1 1/2 vecka och sedan resterande tid fram till nästa behandling, ca 1 1/2 vecka arbeta som max 50% när jag känner mig piggare.
Sen kan jag ju inte ge dem några garantier för att jag kommer att kunna jobba 50 % för jag vet ju inte hur jag kommer att må efter varje gång...
eller om jag åker på en förkylning som däckar mig.
Då måste jag ju även denna period vara helt sjukskriven...

Inget är flexibelt,,, tydligen.
Men jag ska i alla fall träffa dem så får vi se vad de tar för beslut.
Det största problemet jag just nu ser är att utbetalningar av sjukersättning kommer att bli ett stort problem för mig framöver.

Lika mycket som jag vill arbeta så börjar jag nog inse att jag kanske ska ta vara på mig själv och kurera mig istället för att skapa oreda i mitt redan kaotiska liv.

Att sedan ha problem med att inte veta om man får pengar eller inte kommer att skapa en oro som jag inte.... inte just nu... klarar av......

Mitt jobb finns ju kvar där ute och jag kan ju åka dit och hälsa på så mycket jag vill......

Vi får se vilket beslut jag och dom kommer fram till....

För om jag ska erkänna så är jag trött och hängig... är det mitt sätt att inte bearbeta det som egentligen händer.
Man flyr liksom från verkligheten genom att åka till jobbet och få annat att tänka på...
Min erfarenhet säger mig dock att jag borde ta tag i mitt innre och kurera mig så jag har kraft för det som kommer ett tag framöver just nu...

Men jag vet att jag kommer att sakna jobbet ... mycket....

5 ggr kvar ....
5 ggr var tredje vecka...

Visst jag mår hyffsat nu...
Men jag vet ju faktiskt inte..
Jag  har inte en aning...
Och det är väl det som skrämmer mig mest av allt.....

Tjing

Hårfager del 2

En tidig morgon!!

Att vakna tidigt är något jag ibland kan förundra mig över.
Att veta att du får ligga kvar i din säng och dra dig.
Du får se risig ut och gå med din onepice i stillhet utan jäkt och stim och bråttom iväg.
Du får läsa morgontidningen hur länge du vill.
Allt är möjligt.
Men då..
Då vaknar man i ottan och kan inte somna om.
Pigg som en lärka studsar man upp 04:30 på morgonen, hungrig, kaffesugen och absolut så finns inte en tillstymmelse av trötthet, eller vilja att ta det lugnt och bara slappa.
Att testa med att köra lite mindfullness och somna om är inte ens lönt för min kropp hade makten!
På något sätt hade den övertalat min hjärna och sagt :
- upp o hoppa.. Nu är det morgon tudelludellulle du !

Jag förundras över ens egna beteende?

Någon lösning har jag inte kommit på utan jag och hjärnan får helt enkelt vika oss för kroppens val!

Då slog det mig!!

Kroppen är sugen på att göra något.
Detta är ju bra tänkte jag och min hjärna!!
Hur ska vi kunna smida en plan mot kroppen utan att den vet om det?
Vi klurade ett tag och har nu kommit fram till att det är dax för mig att börja jobba lite!!
Mitt jag tog över och jag ligger nu här i min säng, nöjd över mitt beslut!

Jag kommer i den mån jag orkar att jobba!
Har tagit ett snack med chefen först givetvis och fick till svar:

- du är alltid välkommen att jobba. Men sätt inte upp några tider innan,utan kom och gå som du orkar!

Så nu tänker jag göra det.

Vet att det är många människor där ute som går hemma hela dagarna och jag vet att dom om några förstår hur tungt det är att vara hemma ..... Hela tiden!
Visst när jag är dålig så måste jag.
Men om man känner sig så där mitt i mellan som jag gör nu så blir jag så innerligt tacksam att jag får möjligheten att göra så här.

Jag har det helt enkelt jättebra.

Så nu kommer jag åka in och jobba lite, lagom!
Så länge min kropp, min hjärna och jag orkar!!!

Inga krav eller måsten utan bara för att hålla kontakt med verkligheten!
Slippa tänka på den här sjukdomen och mina behandlingar som ligger framför!

Bara vara JAG!

Tjing



Ninas iPhone